Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
gönderrifna töcknen framstodo efter hand städer och
kyrkor, byar, skogar, åkerfält, sjöar och floder. Den första
sjö, som framstod, blå och klnr, var den lilla bergssjön
Egeri, så Vierwaldstädtersjön, Zug, Saarnen, m. fi.
Småningom aftäcktes hela nejden, — detta var ett förtrollande
skådespel. Men när den nu låg der, i hela sin vidd och
i det fulla dagsljuset, den sköna, rika jorden, så var det
förbi med skönbeten och nöjet. Alla föremål syntes så
eländigt små och menniskorna alls intet. Landskapet låg
der orörligt, och liflöst — likt en karta. Väl såg man
der flera af de ställen, som i schweitsiska historien blifvit
ryktbara genom stora drabbningar och hjeltebedrifter; men
storheten i dessa liksom försvann i rirgheten af de
jordlappar, för hvilka de stundom utfördes. Eröfringslystna
män borde betrakta jorden från höjder sådana som Rhigi.
Jag tycker att de skulle fråga sig, om det väl lönar mödan
att bloda ned den för några fotbredd land. Blott när
kampen gäller högre interessen, bli dess dater stora och
betydande, om än de utfördes på en prick.
Under förmiddagen läste Penchaud och jag i
Romnre-brefvet. De särskilta kapitlen böra betraktas i deras
sammanhang med hela episteln, i hvilken de stå. Så blott
kunna de fattas i deras rätta mening. Vi läste äfven ur
Penchauds afhandling om samvetet. Den betraktar denna
innersta mottagning i menniskan såsom den högsta sanning,
i dess utveckling från dess mest elementära tillstånd till
dess fulla och concreta i det christna medvetandet. Jag
gör mina invändningar öfver åtskilligt, men kan ej nog
säga huru förträffligt och betydande jag finner detta arbete
i dess riktning och utförande. Sådana arbeten äro af
stor vigt just i denna tid. Men Penchauds stora
samvets-grannhet hindrar honom nog att någonsin bli färdig med
"samvetet."
Eftermiddagen hafva vi tillbringat med betraktande af
alpernas jord. Himlen har förblifvit klar, luften så stilla,
att sjöarna synas spegelklara. En liten fluga, stor som en
prick, skönjdes då och då fara fram öfver vattnet; det var
ett ångfartyg. Slutligen tröttnade jag lijertligen vid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
