Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Från Basel till Brüssel. Hvad som förde mig dit. Välgörenhets-kongressen. Den nya utställningen. Samtal med kung Leopold. ”De fattigas små systrar.” Fester och framtidsidéer i Belgien. Gent och Beguinerna. Spetsfabrikation. Brügge. Flandern. Ett hem på landet. Ruyslede och Bernhem. Antwerpen. Rubens hem. En blick åt Holland. En statsman. Afresa till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 42
samma form, sutto de uppradade i sina bänkar, böjda framåt
mot altaret.
Denna syn gjorde på mig ett isande intryck, hvilket
sången af en oändligt ren och skön qvinnoröst — den
enda röst, som höjde sig under denna gudstjenst — ej
förmådde smälta. Och kanske verkade detta på mitt
intryck af hela denna anstalt, som dock har mycket godt och
der vi mötte mer än en bildad och vänligt meddelsam
person.
De enskilta rummen och de gemensamnia salarne voro
alla af samma karakter. Ordning och renlighet, rådde, men
trefnad och skönhet syntes ej till — intet af det. som så
väl uttryckes med det oöfversätt 1 iga tyska ordet
Gemiith-lichkeit", och som kan finnas äfven i den fattigaste stuga.
För att kunna lefva lycklig i sådana rum måste man hafva
något stort, själslifvande mål utom dem. Men detta gifves
icke inom Beguinnget. Hvar och en, som inträder der,
måste väl afsäga sig all personlig lyx och all yttre
verldslighet, men kan i öfrigt lefva blott för sig sjelf eller för
sina vänner. Många nf den nuvarande personalen arbetade
tillsammans uti varma salnr. De flesta, med hvilka jag
talade, syntes belåtna. Men solsken felades så inom, som
utom hus.
Det kan ej nekas, att en väl ordnad större anstalt,
der man kan lefva godt, om än tarfligt, för billigt pris
och hafva enslighet och umgänge allt efter som man önskar
det, fyller ett behof inom samhällslifvet för många
ensamma personer. Men varm kunde jag ej blifva för denna
anstalt, och skulle jng frestas att inträda i en katholsk
förening, så vore det icke i ’Beguinaget."
Från Gent reste vi till Brygge. Staden står likt ett
sjunkande monument af forntida storhet. Dess folkmängd,
som i Ludvig den elftes tid uppgick till 400,000 personer,
utgör nu ej mera än 40,000, hvaraf inemot hälften säges
behöfva understöd. I staden finnas vackra gator och
palatser, men de äro tomma och öde. ’Brygge är sjuk,
Brygge är döende ’, säger man, ty Brygge. bar ej mera en
industri, som kan uppehålla dess lif. Dess lilla spetsfabri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
