Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Från Basel till Brüssel. Hvad som förde mig dit. Välgörenhets-kongressen. Den nya utställningen. Samtal med kung Leopold. ”De fattigas små systrar.” Fester och framtidsidéer i Belgien. Gent och Beguinerna. Spetsfabrikation. Brügge. Flandern. Ett hem på landet. Ruyslede och Bernhem. Antwerpen. Rubens hem. En blick åt Holland. En statsman. Afresa till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
ädlaste skatter! Jag får ej nu beträda din fria, fridlysta
jord; kanske en annan gång!.......
Ännu en gång återsåg jag Brössel och Ducpetieaux’8
sköna hem. Jag lemnade det, tacksam att der hafva lärt
känna ett äkta par, som hörer till de älskvärda och lyckliga
på jorden, samt i Ducpetieaux en statsman, djupt besjälad
af en stor mensklig idé. " Verka för de fattiga klassernas
’upplyftande i allt afseende!" voro hans sista ord till mig
i afskedets stund. ’ Tro mig, detta är den angelägnaste
•"omsorgen. Jag har mycket tänkt, mycket pröfvat, mycket
"försökt i frågor för samhällets bästa, men har ej funnit
"något vigtigare än detta. Det är icke allenast en christens
"pligt, det är äfven högsta statsvishet!’’ Ett tånkvàrdt
ord af en man, som sedan flera år är direktör öfver
fängelser och välgörenhetsanstalter i ett af Europas
konstitutionella, sig sjelf styrande riken. Nästa välgörenhets-kongress
är utsatt till hösten nästa år och skall hållas i Frankfurt.
Den 12:te October reste jag på jernväg (sex timmar)
från Brüssel till Paris. Bland passagerarne i vagnen var
en martialiskt utseende man med en liten ljuslockig tre
års gammal flicka på sina knän. Den lilla tyckte om
att göra utfärder i vagnen. En ung, liflig fransyska,
midt-emot mig, bemäktigade sig henne och utstofferade henne
fantastiskt med blommor; jag hjelpte till ; den lilla ungen
lät det ske, i det hon då och då kastade en blick på sin
fader, såsom ville hon säga: "hvad säger, livad tycker du
nu?" hvilket han ej felade att besvara med de mest
förvånade miner. Slutligen sände vi den lilla, lik en lefvande
blomsterbuske, till hennes fader, som, förljust, slöt henne,
blommor och allt, i sin famn. Evigt unga, evigt ljufva
förhållanden! Eviga vår i menskligheten!....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
