Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Paris nu och Paris för trettio år sedan. Prado. Valentino. ”La Salpétrière.” Den Evangeliska kyrkan. Diakoniss-anstalten. ”Revue Chrétienne.” Bilder af Jeanne d’Arc. Ett vindsrum och ett lyckligt par. Kejsaren och Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lft 1
för alla de mörkaste Parisiska Mysterier*). Den första
October detta år funnos i Paris tio tusen arbetare husvilla,
hvilka fingo husrum endast genom en direkt och despotisk
mellankomst af kejsaren och hans polismakt. Det säges
att. man nu bygger arbetare-baracker utom Paris, och inom
stadens fattigare delar såg jag nedrifvas och byggas som
bäst. Men hade man ej bordt begynna dermed i stället
att brodera Louvren och Boulognerskogen? . . . .
Hvart hade emedlertid nattfjärilarne, som 1822
svärmade i gator och gränder, tagit sin tillflykt? Hvart hade
tiggarne och eländet tagit vägen? Man sade mig att de
förra nu dansade på Prado vid Quai aux fleurs ’, samt en
förnämare afdelning af dem på Valentino, och att de
olycklige, som förr tiggde på promennderna, nu fått husrum
och vård i en stor anstalt kallad "la Salpétrière."
Jag besökte dessa ställen i sällskap med de unga
makarne, mina vänner, som. lika med mig, älska att lära
känna denna verlds många sidor och scener. Vi foro först
till Prado. I den stora, osköna salen voro vid vårt
inträde nästan lika många polisbetjenter, som balgäster. I
full uniform stodo de blickande skarpt omkring sig.
Småningom fyllde sig salen, en dundrande, våldsam musik
begynte, fran9aiserna bildade sig. Hvar person figurerade
efter sitt behag ; en sprattlade med benen, dansande
"Can-can", såsom det kallas, en annan tog höga skutt; herrar
och fruntimmer gjorde hvarandra ömma miner, dansen var
sjelfsvåldig, ehuru ej ännu stötande.
Jag hade väntat mig att få se någon balettglans,
någon skönhet, såsom lockelse och ursäkt för det moraliskt
låga eller lösa i dessa sammankomster. Jag blef förvånad
öfver att blott finna det fula, det vedervärdiga, i alla
afseenden. Stränga polisordres hade bibehållit anständighet
i klädedrägt och yttre hållning; alla fruntimmer hade
klädningar höga i halsen, de flesta dansade med hattarne på
*) Om den inre ordningen der har jag skäl att tro godt. Jag
fick utan svårighet tillbaka en paraplui, som jag glömt i en
hyrvagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
