Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Åter i Schweitz. Postordningar. Vinskörd i Montreux. Romantiska illusioner. Nya bekanta. Chillons första fånge. Vintervistande i Lausanne. Krig och fred i Schweitz. Stilla lif. Nytt lif och nya intressen. Det unga Italien, dess patrioter och poeter. ”Risorgimento d’Italia.” Waldenserna i Piemont. Nya resplaner. Jag måste se Italien. Vårlif i Lausanne. Uppfostringsanstalter. A. Vinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•173
om man kan köpa sig ved, så behöfver man der icke frysa.
I Schvreits äro rummen kalla. Töcken och snöslask gjorde
himmel och jord 6å dystra, att Leman syntes, såsom
fordom, en "Öknens sjö" och landet deromkring "en nejd
förlorad i molnen." Ibland var luften torr och gråkall, bitter
och bitande, högst obehaglig under en bel veckas tid.
Fruntimmerna sutto med "chaufferettcr" under fötterna i
kyrkan och hemma, och hade kylda händer. Den stränga
vintern var dock icke lång, och stundom kommo äfven
under denna tid dagar så förtjusande vackra, så fulla af
vårsol och våraningar, att jag liksom berusades deraf och
glömde det kulna förflutna; men det återkom snart. Under
en tid af detta slag gjorde jag ett besök i Morges och
tillbragte der några sköna dagar hos mina vänner Alexis
Forel’s. Samtal med dem och med den lilla krets
interes-santa personer, som församlas i deras hus, samt besök i
den högre, läroanstalt för unga flickor, som är en af denna
lilla stads förnämsta utmärktheter, gjordo dessa dagar rika.
Jag hörde här lektioner gifvas af förträffliga lärare så som
jag aldrig förr hört, och — huru lyckliga tyckte jag ej
de unga flickorna vara att så uppfostras till tänkande,
urskiljande väsen! Jag längtade alt kunna blifva ung på
nytt och’ få sitta, som lärjunge, -på dessa bänkar. O! min
förlorade ungdomstid! Dock, förlorad var du ej, du tid
af längtan och lidande; du lärde mig mycket, som jag då
ej förstod. Jag har förstått det sedan, och att min
ökenvandring hade sin fördolda mening oeh sitt mål. Gud vare
lofvad!–
Först mot slutet af Februari kom våren på fullt
allvar och då med en makt och skönhet, som öfvergick all
föreställning och stämde min själ till en ständig lofsång.
Marken framstod på en gång grön och täckt med blommor
(ty under den korta vintern hinner gräset ej gulna och dö
såsom i norden), och ett outsägligt lif-fullt sorl af
brusande bäckar och glada barnröster, af sjungande foglar och
insekter uppsteg i den lugna, solfulla luften från jorden
mot höjden. Frän den höga Dole, på Jurakedjan, smälte
snödiademet, och i makalös skärhet och glans lyste morgon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
