Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Åter i Schweitz. Postordningar. Vinskörd i Montreux. Romantiska illusioner. Nya bekanta. Chillons första fånge. Vintervistande i Lausanne. Krig och fred i Schweitz. Stilla lif. Nytt lif och nya intressen. Det unga Italien, dess patrioter och poeter. ”Risorgimento d’Italia.” Waldenserna i Piemont. Nya resplaner. Jag måste se Italien. Vårlif i Lausanne. Uppfostringsanstalter. A. Vinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•175
gyllne liår, och en gammal, men så qvick, så glad oeh
god, att man oemotståndligt lifvades och blef med henne
liksom ung på nytt.
I den andra societeten, som syntes mig tillhöra
universitetets krets, var mera allvar, mera gedigenhet, ett
enkelt, flärdfritt, gästfritt familjelif. Sällan framvisar någon
sällskapskrets en qvinlig personlighet, såsom den af Clara
Monneron (dotter af professor Monard, nu i Bonn), så
ädelt skön, så begåfvad och dertill så fullkomligt blygsam.
Våra själar möttes en afton, då jag mot en af den fria
kyrkans mest utmärkte lärare försvarade den
sanningssökande hedningens rätt att komma i himmelriket, och fann
mig oförväntadt understödd af den unga fru Monneron,
som med ett uttryck af förvåniüg i sin blida röst sade:
"Hvad? tror ni icke att hvarje själ, som redligt söker
Gud, skall slutligen komma till honom ?l" . . . Jag såg
henne sällan, och jag saknar det. Jag var förströdd på
många håll, hon nästan aldrig ute. Det var mig städse
en njutning att samtala med henne. Sällan har jag funnit
en så fin urskiljning och så mycken godhet förenade hos
en person. Hennes själ hade samma etheriska skönhet,
som hennes ansigte. Man kände igen författarinnan till
den lilla förtjusande boken Augustin ’; man tyckte sig
höra en engel tala om jordiska förhållanden.
Det är äfven en ung fru i Lausanne, som jag har att
tacka för följande anmärkning: "huru många för själen och
samvetet betydande facta förekomma ej i lifvet, som
historien lemnar å sido. Det borde höra oss qvinnor till att
bevara och fortplanta dessa heliga minnen till barn och
barnabarn, och att dermed nära den heliga elden i
hemmet!"
Om söndags-eftermiddagarne ser man Lausannes
befolkning af alla klasser ute på promenaderna kring den af
parker, villor och alper bekransade sjön. Det är ett stilla
lif, men högtidligt och vackert. Öfver hufvud njutes lifvet
här på ett stilla sätt, äfven af det handarbetande folket.
En och annan scen gör undantag, dock genom främmande
inflytanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
