Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. I Genève. Grefvinnan de Gasparin. Merle d’Aubigné. Arve och Rhone. Mont Salève. Hjelten i skådespelet. Besök i urmakare-verkstäder. Fruntimrens arbete. Arbeterskan. Kyrkor och kyrkliga förhållanden. Intellektuelt lif. Genève ”de ogifta fruntimrens paradis.” Calvins ”Institutions.” Jargonant. ”De lefvande vattnen.” Familjelif. En ny blomma. En gammal Calvinist. Gamla och nya Genève
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•195
äfven i tankeförmåga. Jag ser nog, att ni vet huru ni
borde bruka dem. Jag önskar hjerteligen att ni måtte
handla derefter, ty då skall ni icke söka tröst och styrka
förgäfves. Lef väl!" — "Adien! Jag tackar er, min
fru!"
Calvins stora verk "Institution Chrétienne" genomläste
eller rättare genomkämpade jag under dessa veckor, ty denna
läsning är en verklig kamp. Och sjelfva arbetet är en
kamp, en oupphörlig drabbning i phalanger af 20 eller 30
paragrapher och satser, lika så många invändningar och
ännu flera svar med afseende på alla slags läror,
dogmer och sekter. Manicheerra, Arianerna, Servet (rce
mecliant homme, cet ésprit impur!") samt påfven först
och sist få sig dugtigt påskrifvet. Bokens styrka ligger i
polemiken emot katholska kyrkans afvikelser från den sanna
christna läran. Stylen är öfverallt kraftig och klar,
förträfflig. Der äro sköna tankar och sidor, i vissa delar
stor dialektisk förmåga, så t. ex. i dogmen om
Treenigheten; lika stor sofistisk konst i behandlingen af barndopet;
och en så mörk, så våldsam ensidighet i behandlingen af
"nåden", en sådan brist på menskligt samvete och
menskligt hjertelag i framställningen af läran om
förutbestämmel-sen — som Calvin grundar på lösryckta bibelställen —
samt en sådan sjelfbehaglig fördjupning i beskrifningen om
de godtyckligt förkastades eviga fördömelse och eviga qval,
att språnget från Calvin till Helvctius, Diderot et Comp.
synes mig alldeles naturligt. Emellan desse och Calvin är
Rousseau en räddande, lysande fyrbåk. Och väl förtjenar
han sin sköna minnesvård i Genève på sin grönskande
ensliga Ö.
När jag ett par timmar hade kämpat med Calvins
flinthårda dialektik och hans motsägelser i denna orimliga
lära, blef jag trött och dyster, gick ut ocli andades den
mjuka, friska vårluften och Guds godhet i den. Till hvilka
ohyggliga orimligheter leder icke den blinda dyrkan af
bi-belbokstafven! "Bokstafven dödar, mon anden gör lefvande"
har Herren sagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
