Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. I Genève. Grefvinnan de Gasparin. Merle d’Aubigné. Arve och Rhone. Mont Salève. Hjelten i skådespelet. Besök i urmakare-verkstäder. Fruntimrens arbete. Arbeterskan. Kyrkor och kyrkliga förhållanden. Intellektuelt lif. Genève ”de ogifta fruntimrens paradis.” Calvins ”Institutions.” Jargonant. ”De lefvande vattnen.” Familjelif. En ny blomma. En gammal Calvinist. Gamla och nya Genève
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•196
Calvins bref, nyligen utgifna af den unge professor J.
Bonnet, äro likväl oundgängliga för att rätt förBtå hans
karakter. Till en viss grad hafva de försonat mig med
honom. Man ser i dem en ande verkligen besjälad af en
enda tanke och ett mål — Guds ära*). Detta ger honom
inför konungar och drottningar samma lugna säkra
hållning, som inför de ringaste af folket. Hos alla erkännes
blott en värdighet, nemligen att de äro värdiga att tjena
Guds sak, hvilken för Calvin är detsamma som
reformationens framgång. Alla tilltalas och förmanas derefter.
Prinsen af Condé näpses allvarligen derför att "lian gör sig
"artig för damerna, dermed gör sig löjlig och i följd deraf
"skadar Guds interessen. Den ädla och fromma
hertiginnan Renée af Ferrara får liöra att hon "nu måste lida för
det klenmod i Guds tjenst, som hon visade i sin ungdom."
I den olycklige Servèts blodiga dom är Calvin tydligen
icke fri från enskilt hätskhet. Men så mörk var då ännu
tiden, så vand vid bålens lågor för de. otrogna, att
mycket få röster inom det protestantiska Schweits och
Tyskland höjde sig till protest emot Servèts dom. De fleste
gillade den; äfven den milde Melanchton!....... Så
litet förstod man då ännu samvetets helighet och det ärliga
yttrandets rätt. Calvin har tryckt sin stämpel på Genève
i både godt och ondt, och den mot Rom protesterande
staden är ännu intolerant och strängt dogmatisk, är det
protestantiska Rom. Men de stränga Calvinisterna äro
dock få och — bålens tid är förbi, Gud ske lof! Kärare
än bekantskapen med Calvin liar varit mig den med Scbweits’s
stora uppfostrare, ty sannt är skaldens ord:
"Aux autres nations otfrant un grand exemple,
de 1’éducation 1’Helvetie est le temple!"
*) Ett bevis derpå är äfven Calvins uttryckliga förbud att resa
åt honom något mouument eller ens en grafsten på hans
graf. Man vet ej mer i Genève rummet der hans stoft
jordades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
