Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•217
"Frukta icke1" — utropar han till de ångrande —
"frukta icke! J ären redan förlåtne. Edra synder äro
"redan uppslukade; Guds heliga anda är redan i ert hjerta.
"J ären mera kära för Gud än J veten. Gud kan icke
"hata sitt skapade väsen; han hatar endast hvad som
för-"störer hans skönaste verk. Att utrota detta ur
menniskonaturen är Christi verk. Låt oss tro och fröjda oss,
"äfven då vi äro nödsakade att förakta oss sjelfva tusen
"ocli tiotusen gånger. Denna ångerkänsla är hälsosam;
"men J måsten icke stadna vid den. Till tron, till tron!
"En menniska, för hvilken Guds son uttalat ett ord af bön,
"låtit sig fastnaglas vid korset, har mera värde i Guds
"ögon, än tio tusen verldar utan själar, och hvad betyder
"hela verlden för dens öga, som räknar menniskans
hufvud-"hår, som aktar på sparfven som faller? — Frukta dig icke,
"endast tro!"
Jag ville kunna meddela denna upphöjelse i Gud öfver
vårt bristfulla sjelf till några af mina vänner i Schweits,
som alltför mycket fördjupa sig i syndamedvetandet. Detta
måste man hafva, men för att desto innerligare, kärleksfullare
omfatta befriaren.
Från "la Chaux de fond"’ reste jag med mitt vänliga
värdfolk till "le saut du Doubs", såg dess sköna fall ocli
dess underbara naturliga bassänger i famnen af klippor,
som synas huggna af menniskohand till runda Coliseer —
en härlig färd på den skönaste dag. Sedan reste jag till
Locles, der man arbetar och lefver såsom i "Chaud de
fond", och derifrån till den allrakäraste dalen Travers, der
folket är rikt genom machin-tillverkning — allt för
urma-keriet — men säges trätgirigt och otrefligt.
Der, i "Val Travers" lärde jag känna en älskvärd
moder ocli dotter (mina vänliga värdinnor), en ultra
Calvinist, som påstod att vi samt och synnerligen voro
"huggormar", samt Jean Reynauds bok "Terre et Ciel", som jag
vill lägga till min lilla boksamling hemma.
Ifrån Jurabergens högdalar for jag ned till —
"Som-merhaus", en skön campagne på en terrass vid
Neuchäte-ler-sjön. Ett ungt fruntimmer var herrskarinna der. Frun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
