Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•220
Hvad som synnerligen gladde mig vid denna
Federalfest var dess auda och lynne. Man tyckte sig vara vid
en stor, glad familjefest. Allt var enighet, vänlighet, god
glädje. Det nöjsamma gaf handen åt del nyttiga. Alla
cantoner möttes som bröder, som barn af samma frihet,
af samma kära moderland, och här, förenade i lek och
allvar, lärde de bättre känna hvarandra, bättre att förstå
meningen af deras Edsförbund.
Den Federala regeringens nya palats i Bern är nära
fullbordadt och en ståtlig byggnad. Regeringen söker
tydligen att allt mera utveckla det centrala i förbundsstatens
lif ocli derigenom föra den till en allt högre enhet och
harmoni. Och detta är godt.
Från den stora familjefesten for jag öfver Friburg
tillbaka till Lemans stränder. I Friburg besökte jag Père
Gérands graf, som en smutsig bränvins-luktande
fransiska-nermunk i Père Gérands kloster knappast visste att visa
mig. En snöhvit marmorsten med enkel inskrift betäcker
barnavännens hvilorum. I Friburgs domkyrka hörde jag
den märkvärdiga orgeln, som — liksom den i Bern —
ända till illusion återgifver åskans dån, stormens brus och
chörer af melodiska, bedjande menniskoröster. — Man
spelade ’ La promenade sur mer.’
Vid Leman återsåg jag, än en gång, Montreux och
Clarens, såg Rhone-dalen vid Bex, besökte gamla och nya
vänner i deras sommarhem, alphyddorna vid glaciererna,
ur hvilkas iskällrar de goda matmödrarne sjelfva hämtade
snön till förfriskande läskedryck. Sommaren stod i full
blomma, sclnvcitser-naturen i all sin prakt, och jag tänkte:
Paradiset lefver ännu på jorden! — Likväl gingo nu genom
detta paradis, — ’ ruinen af det förlorade paradiset" säga
de fromma schweitsarne — toner af skärande missljud,
olyckshändelser, vållade af oförsigtighet eller öfverdåd, som
åtskiljde älskande hjertan oeh förde döden och sorgen in i
familjer, der lifvet just tycktes blomma som skönast. Man
gör deröfver sina reflexions chrétiennes et morales ; inen
för sådana olyckor vet jag blott en enda tröst, och den ligger
i det modiga ropet: ’"frukter icke dem, som döda kroppen!’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
