Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•224
såg Louise välbehållen der. Jag plockade och kysste en
liten röd blomma, som stod vid iskanten såsom en vänlig
välkomsthälsning.
Men fröjden var kort. För att komma till "le
Cba-peaud", den enda väg som finnes på denna sida ned till
Chamounix, måste man klättra utföre längs med lodräta
bergshällar, utan något att hålla sig vid utom ett rep,
fästadt såsom ledstång med jern-naglar i bergsväggen. Man
går på en smal gångstig, huggen i berget, emellan tvenne
lodräta klippväggar, den ena öfver, den andra under sig.
Flera hundra fot nedanföre, den sednare är ishafvet med
dess bråddjup. Ett ögonblicks svindel och — allt vore
förbi! — Guiderna börja nu mana oss att skynda, ’ ty
ofta nedstörta stenar från klipporna deruppe." Jag blickar
upp och ser då hänga öfver våra hufvuden massor af
stenar, som synas just färdiga att falla. — Men huru skynda
bär, der man måste akta på hvart steg oeh hålla sig fast
vid repet? Och nu upphör äfven detta, och framför mig
går gångstigen brant uppföre. Jag har blott guidens
hand, som drar mig uppför. ’ Vi skola gå helt sakta!"
säger han tröstande. "Nej, fort, fort, fortare!" svarar jag
i det jag ser stenar och grus neddamma för hvart och ett
af lians tunga fotsteg, och jag beder tyst: "fräls oss ifrån
ondo!’ —- Louise med sin lättfotade guide är redan uppe
ur faran, på fast jord, och nu — är jag det äfven, —
och nu är all fara och svårighet på färden öfverstånden.
Vi äro helt nära "Chapeaud", och kunna i god ro hvila
der innan vi gå vidare. Jag kände mig färdig att gråta.
Men några minuter sednare, framme vid Chapeaud, en
liten alphydda i skydd af en klippa med skapnaden af en
hattkulle — och sittande på en träbänk i det glada
solskenet, med min unga väninnas hand sluten i min, kände
jag mig osägligt tacksam att hafva öfverstått vågspelet,
och kunde ej annat än dela Louises nöje öfver det
besynnerliga skådespel, som ishafvet härifrån erbjöd. Ty här
har påtryckningen ofvanifrån låtit isen skocka sig samman
och uppstiga i de mest besynnerliga skepnader. Föreställ
dig en ström af is-häxor och troll med barn och bohag på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
