Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2S5
Den gode pastor Coulins andliga betraktelser räcka
sällan öfver fem minuter; men liafva mera innehåll, än oftast
långa predikningar. Vi samtalade sedan en stund om
personer, som äfven under de bittraste pröfningar ägt inom
sig denna känsla af Guds synnerliga faderliga vård och
ledning.
Den 1 7 Augusti.
Min födelsedag. Jag har ej sagt det åt någon i mitt
vänliga hem. Inga kära syskon hafva, såsom förr så
mången gång, hälsat mig denna dag med blommor, gåfvor och
små tokroliga upptåg. Men ljusa och starka tankar hafva
kommit till mig och gjort mig dagen till en fest. Dels
samtal, dels läsning, dels, ocb framför allt, själens
samlande i dess eget djup och begrundningen af dess högsta
fenomener ha under mitt vistande i Schweits fört mig
framåt i den fråga, som främst drog mig hit. Denna
sommar har i synnerhet varit mig god. Blomman, som
länge knoppats inom mig, har slagit ut — jag vet ej huru.
Förmodligen, såsom andra blommor, af Guds ljus i
förening med växtens egen drifvande kraft. Iluru som helst
— hvad jag sökt det känner jag mig nu hafva funnit.
Och derom vill jag tala närmare en annan gång. Men
hvad jag här ville kunna ropa till alla sökande och
törstande, det är: "misströsta ej! Broder, Syster, din törst,
ditt sökande äro profetiska. Do vittna om källan, oeh
skola förr eller sednare föra dig fram till den och gifva din
själ förfriskning och frid!
Mycket ung ännu skref jag en gång i en af de få
utgjutelser, som jag i ord gaf åt en öfverfull, men oklar
själ: o du! i tysta nätter, i oroliga dagar mig tärande
"låga, hvad vill du mig? Det gifves ögonblick då du
"lyser, evigheter då du blott bränner och plågar mig!"
Nu är jag gammal vorden, och lågan kännes i själen
såsom förr, men den bränner och plågar ej mer. Gud tände
den; Han har närt den och låtit den blifva mig till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
