Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•242
jag skall föra in i snöverldens regioner. Förökadt ansvar
och dermed någon ökad oro för resans utgång, ty —
himlen mulnar! Vi rulla på diligensens hjul till Sion
(hufvudstad i Canton Wallis), emellan Rhone-dalens
bergsväggar, som se dystert ned på oss. Vi sofva i Sion och resa
tidigt morgonen derpå till Viège. Molnen resa med oss,
eller rättare rusa efter oss, tills de slutligen sänka sig ned
på oss i ett grundligt regn. Dyster utsigt för Monte Rosa.
Men mina två unga väninnor äro vid muntraste lynne,
göra den ena tokroliga, omöjliga planen efter den andra
för att följa mig tili Italien, och skratta hjertligt åt sina
påfund. Jag måste le med dem, men är dock dyster i
hågen. I Viège äta vi middag — en liten förträfflig
middag — uppassade af en vacker och dugtig Rosa. Staden
ligger vid öppningen af Zermatt-dalen; bergsfloden Viège
kastar sig här uti Rhone. Här måste vi besluta oss för
eller emot färden till Monte Rosa. Vi fråga alla
väder-orakler, och se, himmelen klarnar och synes lofva godt.
Vi besluta att våga försöket. Denna afton kunna vi hinna
fram till St. Nicolas. Färden blir två små dagsresor genom
den för sin storartade natur ryktbara Zermatt-dalen. Solen
sticker fram, vi bryta upp. Två rida, två gå, med långa
alpstafvar i händerna; två ledsagare visa oss vägen. I
Viège so vi på många håll spåren af förlidet års
jordbäfning i Canton Wallis. Kyrkans tak har störtat in, många
hus ha remnat. Dalvandringen är skön; dalen oändligen
pittoresk; till höger och till venster lysa glacierer och
vattenfall fram ur skogarne och bergen; Glacier Balferin
står bland dem som en jette. Först sedan det blifvit mörkt
komma vi fram till byn St. Nicolas och få der godt
her-berge. Nästa morgon ser regnsjuk ut. Vi bryta dock
tidigt upp, och när vi komma ut, se, då glänsa de eviga
kullarne, Monte Rosas snötäckta kullar, i klart solsken
emot oss ur djupet af den långa dalen. Det var
bjert-stärkande, och så var äfven morgonluften, den friska rena;
man kände ej sin kropp eller sina fötter, man tyckte sig
hafva vingar. Och skön blef vandringen denna dag
emellan de höga bergen, ur hvilka snö- och isfälten blickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
