Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
del af vägen, för att gifva de resande tillflyktsorter vid
påkommande olyckshändelser eller snöstormar.
Vinden blef allt kallare, himmelen allt mera mulen
då vi begynte nedstigandet emellan mörka bergspass.
Vägen är öfverallt med beundransvärd konst laggd, eller
rättare byggd. Napoleon hade beräknat den för tungt
artilleri. "När skall kanonen kunna passera Simplon?"
frågade han otåligt General Dessaix, under det denne lät
utföra det titaniska arbetet. Nu tåga fredliga diligencer med
fridsamma turister deröfver alla dagar. Om ßkönheterna
under nedfärden skall jag ej säga mycket. Jag såg djupa
skogiga bergsklyftor och sköna vattenfall, men jag hade
sett så mycket klyftor och vattenfall sedan en tid att jag
knappast kunde skilja dem emellan. Vädret var
dessutom regnsjukt och jag sömnig af nattens vaka och af
kölden. Jag njöt af att känna en mildare luft och att ej
längre frysa såsom på höjden. Jag hade fått till sällskap
i min lilla vagn en ung Engelsman, af den något gröna
sorten. Han frågade mig jemt: "hvad är detta ? hvart
komma vi nu" o. s. v., ehuru jag försäkrade honom att
jag ej visste mera än han, att jag vore här för första
gången. Hjelper ej; om fem minuter hör jag åter: "hvad
heter det här stället? Hvar äro vi nu?" Vid detta ställe
byta vi åter om häst och ekipage, och få nu en liten kupé,
så kort att .ingen plats, och nästan intet rum synes
emellan oss och hästen. "Hvar skall nu vår kusk sitta?"
frågade mig min unga reskamrat. "I våra knän", svarade jag
lugnt. "Gode Gud!" utropade han förskräckt. "Jag
ställer mig bakpå!" Och det gjorde han, oaktadt duggregnet.
Vår körsven fann emedlertid verkeligen rum på fotlädret
vid mina fötter.
Höjderna ha begynt att kläda sig med frisk grönska
och vackra träd då nära vägen en grå stenpelare visar
sig med orden:
ITALIA.
STAT O SARDO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
