Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
nu gjort flen erfarenheten, att när det är oväder i det
sköna Italien, så är det så med kraft, och när det regnar
här, så — slutar det icke snart upp.
I Domo d’Ossola fann jag knappt en stund för att
gå ut, se mig litet omkring och läsa öfver porten till en
kyrka de stora orden:
"Indulgenza quotidiana, perpctua et plenaria", hvilkas
fulla tydning jag öfverlemnade till en annan gång. Om aftonen
begynte ett uppror af alla elementer, och en åska, sådan
jag ej vet mig någonsin hört den, det var blixt på blixt,
knall på knall, och sådana blixtrar! — De lyste vildt
öfver en himmel och en jord, som syntes svarta som
grafven ! — så ända till midnatten. Ovädret var ändå
präktigt, och jag njöt det vilda skådespelet i mitt ödsliga
hotel.
Nästa dag satt jag i en slags omnibus med ett
dussin andra personer. Tungt trafva tre hästar med oss
öfver de vattendränkta vägarne. Det håller nu uppe, men
himlen är mulen.
Vid första stationen kommer konduktören fram till
vagnen och förkunnar de resande, under hjertligt skratt,
"den stora resa, som vi i dag skola göra till — Vogogna!"
Röster ur omnibusen: "Hvad? hvad? till Vogogna?
Hvarföre? Hvarföre icke fräna till Palanza?" — Svar:
"Tosa har svämmat öfver; man kan icke komma öfver den
Långa ansigten i omnibusen ocli dyster tystnad. Vi
trafva åter framåt och regnet börjar åter under svaga
åskknallar.
Vi komma, mot middagstid, fram till Vogogna, en
liten, ej ful köping, pittoreskt belägen, och utan annat fel,
som mig synes, än att icke vara stället, der vi tänkte att
stadna för natten.
Midt på vägen står, allt sedan förliden natt, den
stora diligensen från Simplon, utan hästar, väntande att "la
Tosa" skall tillåta öfverfarten, och ser melankolisk ut.
Nu kommer en enskilt, större postvagn, stadnar, och
man förfrågar sig. "Halte lä! Man kommer ej öfver!"
säger la Tosa. Vagnen frånspännes. Nu kommer en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
