Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
vacker landau. Samma fråga, samma svar och samma öde.
Nu komma tre stora vagnar i rad, Grand-Seigneur-lika;
och så äro herrarne, som sitta i dem, alla i grå
öfverroc-kar. Det är konungen af Belgien med sitt följe.
"Man kommer ej vidare!" säger la Tosa, som icke
har afseende på personen. Kung Leopold ser sig en stund
om på Vogogna med ringaktande blickar, och vänder så
om tillbaka till Domo d’Ossola.
En del af hans följe och vi andra trösta oss med att
äta middag. Jag begär en kyckling och en kopp buljong,
får dem utmärkt goda, blir af med en tryckande
åskväders hufvudvärk, och känner mig derefter fullkomligt
försonad med tanken att blifva natten öfver i Yogogna. Det
klarnar dessutom i skyn, solen kommer fram, och jag
begifver mig ut att litet recognoseera i klyftorna längs en
liten bergsström.
Några herrar af ressällskapet begifva sig, emedlertid,
att recognoseera la Tosas tillstånd. Floden är något
öfver en timmas väg från Yogogna. De finna att dou nu
är öfverfarbar för färgorna, återkomma med denna nyhet
och yrka att Konduktören skall genast låta spänna för
omnibusen och fortsätta resan. Men ett fruntimmer, som
har kupéplats, felas då uppropet sker. Hon har, på
Konduktörens försäkran att man icke denna dag skulle resa
vidare, begifvit sig upp i bergen. Omnibusherrarne
skicka ett par personer att kalla på henne, och drifva med
det samma på Konduktören att begifva sig å färde. Den
främmande damen må komma efter när och huru hon kan.
Den främmande damen anar föga sitt öde då hon får
höra ropande röster bland bergen och ser vinkande
personer, som mana henne att skynda tillbaka till värdshuset.
Ankommen dit finner hon sin omnibus afrest sedan "un
quarto d’ora", såsom man försäkrar. Men ett resande
herrskap, som åker i enskilt vagn, väntar välvilligcn för
att upptaga den vilseförda och föra henne till färgstället
vid la Tosa.
Damen betalar fort sin räkning på värdshuset, ger
"la buona mano" åt alla, som begära den, och stiger un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
