Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
talg ett vänligt farväl — vi hafva stämt möte i Rom, — och
nu är jag på färjan, der vagnar och passagerare redan
stå uppradade, vagnar för sig och passagerare för sig, ty
färden ser vådlig ut. La Tosa rullar strid och bred med
mörka upprörda vågor; hon har dock åter trädt inom sina
bräddar, men har på stränderna lemnat tydliga spår af
huru högt hon stått för några timmar sedan.
Dessa stränders djupa gyttja, mängden af vagnar och
forverk, mulåsnor och andra kreatur, som skola öfver från
båda sidor, drifvarnes skrik, skrän och obarmhertiga
piskande af de arma djuren, som äro nära att fastna i leran
och sanden, göra öfverfarts-akten högst bråkig och
bullersam; — oeh la Tosa rullar så våldsam och mörk ! Men
säkert glider den breda färjan vid sitt starka tåg öfver
den högt svälda floden, och vagnar, kreatur och
menniskor komma lyckligt öfver på andra stranden.
Omnibus-fararne krypa åter upp p;l sina platser, jag på min, i
ku-én, emellan de två herrarne, som tyckas ha mindre godt
samvete inför den resande damen, som af den Engelska
Baronetten blifvit dem så oväntadt tillförd. Pion känner
någon lust att bedja dem en annan gång litet närmare
besinna budet: "du skall älska din nästa såsom dig sjelf ’’,
men hon gör det likväl ej, utan nöjer sig med en
förebråelse till konduktören. Han skyller på herrarne: ’Ni
skulle ha hört hur de drefvo på mig!" Herrarne säga
iu-genting, utan se lite flata ut. Och vi trafva åter. Men
himmelen klarnar, stjernorna blicka fram och vid deras sken
skymtar Lågo Maggiore, vid hvars strand vi fara en god
stund innan vi stadna i ’ hotel de l’Univèrs" i Palanza.
Hela den resande verlden synes hafva denna afcon
strömmat till Hotel de l’Univers; der är öfverfullt, och
uppassarne ha så många ropande röster att lyssna till, att
den resande, som är försynt, får vänta till sist. Det är
min lott; men hvad gör det? jag får dock något till
förfriskning, och mot midnatten äfven ett litet rum, i ett
hus eller magazin utom hötelet. Väl är det rummet
särdeles likt en fångcell, med spindelväfvar i alla hörn och
på alla häll, galler för de smutsiga fönstren, o. s. v., men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
