Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
der den Heliga Skrift, samt sänder ut apostlar att predika
evangelium olika med romerska kyrkans lära. Waldenserna
sägas vara ett folk af herdar och åkerbrukare; om deras
seder kan icke sägas annat än godt; äfven högt uppsatta
skriftställare gifva fullaste vittnesbörd om oskulden och
allvaret af deras lif.
Sina prester kallade de "Barber" *) af ordet "Barba,"
som på deras språk brukades för att beteckna en äldre
vördnadsvärd man, och som brukas än i dag för de äldsta i
församlingarne och öfverhufvud för äldre, aktade män.
( Bon soir Barba!" säger Louise Appia, när vi under våra
dalvandringar möta äldre bönder.) De äldsta
öfversättningar man liar af Nya Testamentet äro på Waldensernas språk,
som kallas: Romaunt eller ’ Linguà rustica romana.’’
Dessa Barber uppfostrades under några år i enslighet,
under allvarliga studier, på en ort kallad Pra del Tor,
djupt bland bergen i Angrognas dal. Der skulle de
studera Bibeln, menniskohjertat och naturen; ty de skulle vara
läkare för kroppen, likasom för själen. Efter slutade
studier gingo de att tillbringa ett par år uti en ännu djupare
enslighet, och i en sådan, säger traditionen att äfven
fromma qvinnor lefde, strängt afskiijda från verlden.
Så beredda, gingo de unga männen ut, två och två,
cn äldre och en yngre, för att bära Evangelium till olika
trakter af verlden. Stundom gingo de förklädda till
krämare — man har på gamla språket naiva sånger derom —
och fingo då ofta inträde hos förnäma fruntimmer, till
hvilka de sålde perlor och andra smycken. "Men när de
väckt deras uppmärksamhet genom dessa" — förtäljer om
dem, anklagande, en skriftställare — då säga de, att de
"hafva en ännu kostligare perla, ett ändå dyrbarare smycke
"i förvar, och när man begär att få se det, så framtaga do.
"den Heliga Skrift och orda om hvad deruti står enligt med
*) De läto sig styras genom dessa, äfvensom genom sina
äldsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
