Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Klockan nio om aftonen var den lilla flocken samlad
på stranden af Leman vid Nyon, för att begifva sig till
Savoijens strand. Här knäböjde den under det att Arnaud
högt anropade Guds välsignelse öfver deras företag.
Öfverfarten gick lyckligt. Hela natten och första dagen
vandrade de genom bergspassen under hällregn; men ändå
tackade de, om aftonen, Gud, som låtit deras färd så till
vida lyckas. Henri Arnaud har sjelf hållit en dagbok
öfver denna marsch genom de mest otillgängliga och farliga
pass, som de måste välja för att kunna undgå
uppmärksamheten. Vi kunna ej följa dem under den.
Tolf dagar efter deras landstigning pà Savoijens jord
återsågo de sina dalar. Deras tropp hade sammansmält till
7 00 män. Men dessa hade en fast förtröstan och ett
osvikligt mod. I Lucernas sköna dal — sedan de jagat på
flykten en vakt af 2 00 Savoijska soldater — kunde de, på
en kulle vid floden Pelices klara vågor, lyssna till pastor
Montoux’s predikan, hvarefter de förbundo sig med
hvarandra genom en högtidlig ed, den Arnaud uppläste med
hög röst. Dess första ord äro följande: Då Gud genom
"sin gudomliga nåd fört oss åter in i våra fäders arfland,
"för att vi måtte der åter upprätta vår heliga religions rena
"Gudstjenst, så lofva vi pastorer, anförare och öfriga män,
"inför den lefvande Gudens anlete och så sannt som vi
"önska våra själars frälsning, att icke skilja oss från
hvarandra, så länge Gud ger oss lifvet, äfven om vårt autal
"skulle förminskas till blott tre eller fyra.’"
Bland edens flera punkter finnes en om förbud emot
plundring, i synnerhet af sårade eller döda fiender.
Anfö-rarno skola lofva, att strängt straffa hvar och en, som
svärjer eller missbrukar Guds heliga namn. Anförarne svära
trohet mot soldaterna, soldaterna mot anförarne. Alla lofva
"inför vår Herre och frälsare, Jesus Christus, att om
möjligt befria bröderna och att tillsammans med dem
uppmätta hans rike samt lefva derför intill döden." Så den
ed, som sedermera kallades: "Edén vid Sibaud."
Snart derefter kallades den lilla troppen till en
oafbruten kamp med en tiofaldt öfverlägsen fiendtlig styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
