Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
När den nya dagens ljus tändes och dimmorna lyftade
sig ur dalen, vände fienderna Äter mordlystna blickar mot
Basiglias örnnäste; men se! örnarne voro flydda och fästet
öde. Intet spår syntes af krigareflocken, och de tjocka
dimmor, som hela dagen fortforo att hänga öfver bergen,
gynnade hans flykt genom klippöknen. "När vi", —
berättar Arnaud — "kommo till Majère efter att länge fåfängt
"hafva sökt vatten, förbarmade sig himlen öfver oss och
"sände oss ett ymnigt regn."
Emedlertid hade den förändring i politiska
förhållanden blifvit beredd, som med ens förvandlade Waldensernes
belägenhet.
Victor Amadeus af Savoijen gjorde förbund med
England och Tyskland emot Frankrike, och sände till
Waldensernes lilla krigareflock tillbud af fred och fullkomlig
amnesti, med vilkor att de skulle biträda honom i kriget mot
Frankrike. "I hafven — så lät regenten säga — blott en
"Gud och en furste. Tjenen båda troget. Hittills hafva
"vi varit fiender; men härefter skola vi vara vänner.
An-"dra hafva varit vållande till era olyckor. Men om J
vå-"gen edra lif för mig, så skall jag våga mitt för eder."
Ingenting kau vara hjertligare, än denna försoning
var emellan fursten och Waldenserfolket, i första stunden.
Waldenserne försäkrades om full trosfrihet, äfvensom deras
trosfränder i Provence och Dauphiné. Deras dalar blefvo
dem återgifna, fångarna frigjorda, deras landsförvista
återkallade. Och från alla håll aåg man Waldenserne
återkomma till sina dalar "såsom dufvor till dufslaget." Don
hjeltemodige Arnaud upphöjdes till graden af Öfverste, och
de tappre af hans krigare erbjödos hedrande platser i
hertigens här. ’ Ljuset, som lyser i mörkret" lyste åter klart
i dalarna, templen återuppbyggdes och besöktes med ny
ifver af de nu lofsjungande skarorna af "Dalarnas
Israel."
Men ännu förgingo långa tider utan att de fagra
löften, som blifvit Waldenserne gjorda, uppfylldes, och ännu
för få år tillbaka måste de fråga sig: "Hurudan skall vår
och våra barns framtid blifva?" Waldenserne fingo väl
Fr. Bremer. Resa. II. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
