Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
blommor. Under tiden äta de öfriga frukost. När bruden
kommer ut gifver hon hvar och en af de närvarande en
röd och hvit bandros, som fästes pä bröstet. Derefter
begifver man sig till kyrkan. Först efter vigseln och i sjelfva
kyrkporten, vid utträdet ur kyrkan, sätter brudgummen
vigselringen på brudens finger. Brudtåget begifver sig nu
på vägen til! hemmet. Men vid första bondgård, nära
vägen, står husmodren framför porten och beder brudskaran
träda in i hennes hus, för att hvila en stund. ’"Det skall
taga upp föga af er tid, och göra mig stort nöje!" — Det
är omöjligt att säga nej. Brudskaran inträder och finner
ett bord uppdukadt med hvarjehanda rätter och goda ting.
Man äter och man dricker, och fyller näsdukar och fickor
med bröd och bakelser; tackar, komplimenterar, tar afsked
och begifver sig åter å väg. Men vid nästa bondgård
kommer ny inbjudning och ny traktering. Dessa
inbjudningar, som kallas "des barrières", förnyas tre à fyra
gånger under vägen. Slutligen kommer man dock fram till
bröllopsgården. Der träder modren emot bruden och
hänger om hennes lif en liten silfversked till tecken att hennes
husmoders lif nu skall begynnas. I bröllopsgården äter
man middag, om man det kan, och det påstås att man
alltid kan det på denna dag — jag begriper ej huru det
folkets magar äro beskaffade —! Vid middagen går en
täckt silfvertallrik omkring, på hvilken läggas gåfvor för
det unga hushållet. Skålar drickas och tal hållas. Vid
dessa bröllop gråtes mycket, Bruden träffar å nyo moder,
fader, syster, broder, och man tänker på skiljsmässa och man
smälter i tårar. "Jag har sedan mitt femtonde år" — sade
mig den glada M:lle Monastier, dotter till Waldensernes
förträfflige historieskrifvare — "varit med på våra bröllop
och hvar gång gråtit mina ögon förderfvade af sympathi med
de gråtande. Man kommer så i farten dermed!".....
Just, som jag skrifvit detta, får jag höra buller och
glada röster på gården till mitt värdshus. Jag går ut på
galleriet och blir vittne till ett bröllopståg. Men vigsel,
barrièren" och tårar äro redan öfverståndna, och bruden,
en duktig, rödblommig tärna, skall just med sin unga man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
