Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
komplotten emot de Evangeliske af en del utaf Katholska
befolkningen omintetgjordes af en Katbolsk prest. Vid la
Torre är den Katholska församlingen liten och inskränker
sina demonstrationer till att emellanåt promenera kring
torget en och annan helgonbild. Waldenserne se derpå utan
hån, inen med fullkomlig likgiltighet.
Under mina vandringar i dalarne och äfven mången
natt har jag hört sjungas en slags behagligt vemodiga
visor med långa, uthållande sluttoner, lika dem i våra
nordiska folksånger. Man har sagt mig att dessa sånger kallas
"complaintes" (klagosånger) och äro brukliga i dessa dalar
allt sedan förföljelsens tider. Mer än en gång har jag
ur dalarnas djup hört denna sång uppstiga med gripande
styrka och uttryck. Härom dagen under ett besök, som
jag gjorde hos Henri Arnauds ättlingar, — hvilka nu bebo
en skön gård på höjden, der fordom stod det fientliga
tornet — fick jag på nära håll höra ett par af dessa
sånger sjungas af husets tvenne unga pigor, som derföre
inkallades.
"Om vinteraftnarne, då vi äro ensamma, sade M:me
Peijrot (Henri Arnauds sonsons dotter) låter jag min piga
Margrete ofta sjunga för mig några "complaintes", ty hon
känner många af dem, de hafva alla olika namn. Men
Margrete var nu blyg och ville ej sjunga om ej
ladugårdspigan Susanne kom och sjöng med henne. Susanne, en
frodig och rätt vacker ung flicka, inkallades, och sedan
hon litet rådplägat med Marguerite sjöngo båda med
utmärkt rena och vackra röster en visa af en fånge, dömd
till döden för sin tro. Han sitter fängslad i tornet.
Våren kommer, träden löfvas, han känner violetternas doft,
hörer näktergalens sång, men "han går att dö!" Hvarje
vers börjas med en intagande beskrifning af vårens lif och
skönhet, och slutas med orden: "et moi je vais mourir!"
En annan visa skildrade förföljelsens härjningar i dalarne.
Husfadren ser sin åker nedtrampad, sina ’ valnöt- och
ka-"stanieträd uppbrända, — med hvad skall han betala sin
rutskyld?" Denna klagovisa var kraftfull, enkel, djupt
bitter, och hade långa, döende tonfall, som likna dem i våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
