Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
upprest till härarnes Herre år 1 706 af Sardiniens konung,
Victor Amadeus, till minne af den seger, han detta år,
utanför Turins murar, vann öfver en fransk här. Carlo
Alberto hvilar der (död 184 9) efter sitt orofulla lif. Längre
bort, nedom Supergas höjd, ses floden Dora-riparia förena
Bina vågor med Po, som nu med hjeltekraft ilar fram
öfver Piemonts och Lombardiets fält. Po har den stora
flodens majestät och stora utsigter. Denna punkt, — den
på den stora bron öfver floden — är den skönaste jag
ännu upptäckt i Turin, som, för öfrigt, synes mig vara en
stad. af föga architektoniskt interesse, och som har något
af de Amerikanska städernas tröttande regelmässighet.
Gatorna skära hvarandra öfver allt i räta vinklar. Vackra
hus och yttre välstånd ser man öfverallt. Tiggare
smyga skygga, i skymningen. Gensdarmer stoltsera på
gatorna, breda och stela, och många och långa.
Man har sagt mig att Turin icke är en fullt Italiensk
stad och att den icke har ett rätt Italienskt lif. Dock ser
man barhufvade och barfotade munkar vandra på gatorna,
äfvensom en mängd prester med breda hattskyggen och
smala ben. Hür och der ser man en liten flicka med
ka-stanietter dansa cachuca för en krets åskådare, och en
annan krets sluta sig kring en mimisk sångerska, som beter
sig ganska djerft mot de kringstående. Lifvet visar sig
redan i bjert kontrasterande former, och fruktar ej att
visa sig så. Detta är de södra folkens sätt. Men lika
mycket hvad Turin har eller icke har af Italiens
theatra-liska lif; jag vill tala om hvad Turin, hvad Piemont, i
denna tid har af utmärkande, egendomligt lif, som icke
det öfriga Italien ännu har, det lif, hvarigenom staten vid
foten af Alperna blifvit Italiens hufvud, föredöme, prophet,
kanske dess Josua. Jag vill tala om Piemonts unga
fri-hetslif och om de män, som framkallat, och dem, som
nu leda det till utTeckling.
Redan vid min ankomst till Turin mötte mig ett
uttryck af detta lif uti en folk-kalender, som lyste i alla
boklådors fönster, och på hvars titelblad man läser, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
