Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
kelse gömma sitt trötta hufvud, bedja och dö. Ett
ungdomsminne drog honom till Oportos lagerlundar. Med
heder och fester emottogs han af Portugals regering och
folk. Men hans lefnadsstjerna var nedgången; han kände
det och önskade blott att dö. Sjuk kom han till Oporto,
lefde der några månader under böner och stränga
botöf-ningar och dog — icke fullt ett år efter sin
thronafsä-gelse.
Men stjernan, som slocknade öfver hans jordiska bana,
tändes nu först i högsta glans öfver hans minne, och han
står, än i denna stund, inför sitt tacksamma folk uti ett
helgonssken, under det att hans kamp för friheten och
hans sista ridderliga handling lät honom för det öfriga
Europa framstå såsom en tragisk hjeltegestalt. Men ett
helgon var han lika litet som en hjelte eller stor karakter.
Han var en man af ädla impulser, men ojemn, svag och
full af motsägelser. En gång inne på frihetens och
reformernas bana, och uppburen der af vänners och af Europas
jublande tillrop, kunde och ville han icke mer vända om.
Men stor var ofta hans inre kamp emellan Jesuiternas och
frihetens fordringar. Uppriktig fromhet — isynnerhet
under de sednare åren af hans lif — räddade honom från
förtviflan, och hans ridderliga sympatier från nesan af en
usel rol. Men kampen förmådde han icke bära; den bröt
hans hälsa till kropp och själ; han blef i förtid gammal; ban
kände att hata ej var vuxen den rol, som tidens kraf
tilldelat honom. Han ville det goda, älskade det rätta, men
bestämdes af omständigheterna. Han beherrsk,ade ej sin
tid, utan beherrskades af den. Motsägelserna,
disharmonien i hans inre afspeglade sig äfven i hans yttre. Han
var en storväxt man af vackra proportioner, mon hans
hållning saknade fasthet och värdighet. Man märker
detta äfven i den förträffliga bild af honom, på museet i
Turin, som den franske artisten Vernet målat och som
föreställer honom till häst vid en revy. Ögonen äro stora och
sköna, lia en svärmisk, melankolisk blick; den nedre delen
af ansigtet är framskjutande, icke vackert; hakan drar sig
tillbaka. Det är dock ett utseende, som icke är obetyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
