Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
länders olika Genius. Denna gång är det lokomotivet
"Arnö", som förer mig söderut. Morgonen var härlig, och
härlig syntes mig den gröna, näringsgifvande jorden medan
jag flög fram deröfver, och solen, i uppgången, upplyste
de stora alpkedjorna och deras jettehufvuden i de
praktfullaste färger af guld och rosenrödt. Vi foro förbi Asti,
staden, der Alfieri föddes och hvars vinberg bära de
kosteliga drufvor, som utgjort min goms största njutning i
Turin, — Alessandria, som — likasom Asti — är en stad
af växlande lif och" folkmängd.
Ju närmare vi kommo Genua, desto bergigare blef
nejden, desto mera beundransvärd jernvägsanläggningen,
stundom öfver stenbroar, hvilka, likt stengetter, kasta sig
djerft från klyfta till klyfta öfver bråddjupen. På
eftermiddagen kommo vi fram till Genua. Jag tog en
"eitta-dina", en liten Genuesisk vagn, som promenerade mig
genom staden väl i halfannan timmas tid, troligen i afsigt
hos kusken att få högre betalning, men ändock till mitt
stora nöje, ty det var söndag och Genuas hela befolkning
tycktes vara ute på gatorna. Hvart man såg varseblef
man lustvandrande männer och fruntimmer, och alla voro
de välklädda, och alla sågo de glada ut. Skira, snöhvita
flor svajade från fruntimrens hufvuden, fästade i det mörka,
glänsande håret med gyllne nålar eller smycken, och mörka,
sköna ögon blickade fram under dem. Gator och
promenader hvimlade af folk; det såg festligt ut.
Hos M:me B . . . afhemtade jag min unga
landsman-ninna, Jenny Lind, som icke är vår stora konstnärinna,
Jenny Lind med den härliga rösten, men en flicka god,
sann, vacker, blomstrande såsom en Ildbe och såsom
mången svensk flicka. Vi fingo tvenne små allrakäraste rum,
med mosaikgolf och den allra skönaste utsigt öfver hamnen
och det stora hafvet, i "hotel de ville", fyra trappor upp.
Det var litet högt, men trapporna äro af hvit marmor, och
beqväma. — Hotellet är ett f. d. Palazzo Grimaldi, och
man stiger gerna något högt för att hafva en sådan luft
och en sådan utsigt. Jenny, jag och en af dc unga
norrmännen, som följt mig hit, tillbringade aftonen trefligt un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
