Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
det han med sin andes blick skådade deröfver, sina ögon
åt den nya verlden, så Andrea Doria, kallad "fosterlandets
fader", när han från terrassen af sitt marmorpalats, i de
myrten- och orangelundar, dem han sjelf planterat, höjde
sitt grånande hufvud i stolt medvetande öfver sin stat och
sitt medborgarelif i dess tjenst. Fiesco, den djerfve
partichefen, måste hafva omfattat den Genuesiska republiken
med denna stolta, stora blick, då han, såsom i Schillers
Fiesco, utropade: "du min!-’ Den förra republikens
mäktiga andar hafva här qvarlemnat tydliga spår, och fastän
Genua förlorat sin republikanska sjelfständighet och nu är
endast en stad i den Sardinska staten, är den likväl ännu
en af Italiens mest märkliga och egendomliga städer. Jag
vill nu säga några ord om hvad jag der sett; först om
Villa Pallavicini.
Den är ett berg, förvandladt i en park, med tempel,
ruiner, tre eremit-hyddor, Schweitserchalèts, pagoder och
alla slags byggningar, strödda här och der emellan lundar,
klippor, sjöar, huller om buller, såsom af en genialisk, men
— halft drucken architekt. Guiden, som förde mig
omkring, upprepade ständigt: "une belle exposition!" och vid
ruinerna, grafvarne eller templen: "tout est vieux; tout est
neuf!" hvilka uttryck väl hade afseende på att mönstren
voro gamla, men byggnaderna nya. Det skönaste af Villan
syntes mig dock utsigten från dess lagerlundar af Genua
och hafvet. Märkvärdigast var mig den artificiella grottan
af naturliga, praktfulla stalaktiter, i hvars dunkla hvalf vi
roddes omkring i båt, och hvarutur man kommer i en
sjö af klaraste vatten, på hvars stränder stå kiosker,
obelisker, pagoder m. m. Detta är likt en förtrollning,
isynnerhet som, i detsamma man ur de, dunkla slalaktit hvalfven
kommer ut på den lilla sjön på höjden af berget, utsigten
öppnar sig öfver det oändliga, härligt blåa hafvet! Det
är en öfverraskning af prima slags skönhet. Sällsynta
blommor och träd, säten af porcelaine, alla slags prydliga
kuriositeter, strödda i gångar och lundar, äro mindre
öfverraskningar, som öfverallt möta, äfvenså de vattenstrålar
som oförväntadt bespruta vandraren. Ett par tempel af
Ir. Bremer. Hesa. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
