Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
jordens riken. Men regering och folk ha mycket än att
göra för att uppfylla denna stora uppgift. De tiggande
barnen, som svärma på denna väg, ropa högt på uppfostran
och näringsmedel. Sardiniens stora ö, förr — under
romerska riket — väl odlad och rikt befolkad, är i denna
stund en vildmark, angenäm endast för jägare och för
konstnärer, som älska det pittoreska i kostymer och natur;
och Savoijen har ett fattigt, halft förvildadt folk ! — Men
Piemont är en ung stat i ett gammalt länge vanvårdadt
land. Det är en ung riddare, väl utrustad af vår Herre
för att uppträda på tidens arena, bekämpa den gamla
draken och befria folken, fjettrade af dess makt. Folken
betrakta den unga kämpen hoppfullt och tillropa honom
"Lycka till! ädle ungersven!" Och så gör jag det nu! —
Pisa d. 7 Nov.
Pisa är barömdt för sitt lutande torn och för sin
milda vinterluft. Resande komma dit för att so det sneda
tornet, och vistas i staden öfver vintern för den milda
helande luftens skull. Men för verldens alla torn och all
verldens hälsa ville jag icke vistas i Pisa. Ty Pisa
förefaller mig som ett hospital der ingenting blomstrar utom
— eländet! Grå är himlen, grå är jorden, grå är staden,
grå är Arnö, och quaierna utmed floden äro fullsatta med
tiggare, unga och gamla, barn, gubbar, gummor, menniskor
på ett ben och menniskor utan ben eller utan armar,
blinda, halta, lama, soin alla omgifva och förfölja den stackars
främlingen från gata till gata, från gränd till gränd, med
en enträgenhet, att han känner sig olycklig och helt hemsk
till sinnes. Ty, 0111 all denna nöd är verklig — och så
ser det ut — så är det förfärligt ocli för en enskilt
person en förtviflans belägenhet. Man skulle på en timma
kunna gifva så att inan ■ sjelf blefve fattig, utan att ändå
hafva hulpit en enda af denna svärm tiggare. Icke ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
