Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
"sigt af hvad som gör nationernas storhet eller fall, ära eller
"skam. Den moder, som icke förstår detta, som icke
för-"står hvad sann fosterlandskärlek är, skall ej kunna
deruti undervisa sina barn". Egendomlig för henne såsom
italienska, är äfven den rol hon gifver det sköna såsom
uppfostrande till det goda och rätta. Oändligt skön
och sann synes mig hennes åsigt af det nationella i
uppfostran. Den egendomlighet, som framför allt tillhör ett
folk genom dess land, natur, historia, naturliga karakter
— den måste hvar individ lära sig att fatta, tillegna sig
och utveckla i skönhet. Först derigenom skola nationerna
uppnå sitt mål, uppfylla kallelsen, gifven af Gud. Hvad
som utmärker den Italienska national-karakteren är, enligt
Catharina Ferrucci, behofvet att älska Gud efter
Evangelii lära, behofvet af vishet, ordning och skönhet. Dessa
höga behof äro framför allt Italienarne egna. Deras
uppfyllande är vilkoret för folkets ära och sällhet.
"Låtom oss vara oss sjelfva? (Siamo noi) så är
hennes slutuppmaning — vara det, hvartill vi blifvit gjorda
"af Gud, af vår sol, af jorden, som vi bebo, de stora
"minnen och våra förfäders exempel. Låtom oss vara oss
"sjelfva, och ej, för att efterhärma andra folk, förlora
käns-"lan af vårt eget lif och af Italiens ära."
Detta är Catharina Ferruccis hufvudthema, ofta
återkommande, alltid starkt och varmt uttaladt. Men för att
vinna denna nationella sjelfständighet ser hon mera
tillbaka till de gamla ärofulla tiderna och till en religiös
con-centration, än till de idealer af politisk oafhängighet och
medborgerlig frihet, som Gioberti och Balbo upphöjt såsom
det unga Italiens fana och som belt visst, i denna tid,
ut-göra dess högsta önskan och behof.
Hennes skrifter öfver uppfostran äro välgörande,
isynnerhet för det inflytande de tillerkänna qvinnan och deras
yrkande på en starkare uppfostran för henne än hitintills,
en full utveckling af hennes tanke och intelligens. "Långt
ifrån" säger hon — liksom Louise Appia i Waldensernes
dalar — "att en sådan uppfostran skulle gifva näring åt
"qvinnans medfödda fåfänga, skall den döda den. Fåfän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
