- Project Runeberg -  Lifvet i gamla Verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland / Förra bandet, Andra delen; Italien /
120

(1860-1862) Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

gor, som vi besvarade genom meddelanden om vårt lilla
äfventyr; så kommo andra frågor oeh andra meddelanden,
såsom att Jenny "icke var min dotter", utan en ung
väninna, att vi ämnade oss till Rom, o. s. v., och hvarje
svar från mig hviskades genast, på Italienska, förtroligt
till den unga herrn, som förhöll sig tyst, men
uppmärksam. Vi fingo af den Italienska damen veta att hon
lemnat sin man i — Genua tror jag — och reste till sin
fader Markisen af * * *, för att i hans slott, bland de
Apen-ninska bergen, andas en för hennes helsa stärkande luft;
hon åtföljdes dit af sin läkare. Hon slog tillbaka sin
slöja och visade oss ett blekt ansigte med fina drag och
själfullt uttryck, men icke tydande på helsa hvarken till
kropp eller själ. Det var tydligt nog, att vi i detta par
sågo ett af dessa Sigisbéiska förhållanden, som äro mera
ryktbara, än ärbara uti Italiens kärlekskrönika. Den fina
damen gaf sig fem och tjugu år, men syntes vara äldre,
hade väsen och språk, som omisskännligt röjde en fin
verlds-bildning.

På hötelet i Sienna sammanträffade vi med en ung
prins Colonna, af vackert utseende och sätt att vara.
Han var ingeniör vid en jernväg — som jag vill minnas
— i Piemont, och jag anmärker detta, emedan det synes
mig såsom tecken till att Italiens unga ädlingar begynna
förstå arbetets heder.

Vi kommo i mörkret till Sienna, men morgonen
derpå kunde vi se oss en god stund om i staden innan
diligensen afreste till Rom — härefter finna vi, söderut, inga
jernvägar mer — och denna morgonstund blef en verklig
fest. Solen sken och belyste den vida storartade utsigt,
som man har från den högt belägna staden, synnerligen
från dess stora promenad under de skönaste träd. Hvita
marmorbänkar stodo under dem. Allt var här lugnt,
vackert, derute allt stort, fritt, som lockade tanken att kretsa
och hvila på vingarne — örnlikt. Vi gingo in i
domkyrkan — den skönaste som jag ännu sett i Italien. Choret
liknar en helig lund af höga pelare, under hvars hvalf det
gör godt att vandra, att sitta, att tänka, och att upplyfta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free