Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
som vore han en automat, hvilken ej kan göra nägot af
sig sjelf. Kardinalerna äro nästan alla gubbar med slappa
drag, stora, bleka ansigten, flera likväl rätt frodiga.
(Kardinal Antonelli, den absolutistiska principen i påfvens
kabinett och romerska statens mest inflytelserika, men af
nationelt sinnade italienare mest hatade man, var icke
närvarande). Predikan hölls på latin af en svartklädd munk,
som tycktes predika blott för påfven; ty hans åtbörder och
tal riktades uteslutande till denne. Musiken var lärd, stark,
men icke musikaliskt utförd ; ett par sköna sopranstämmor
sjöngo och drillade konstrikt, men utan känsla för tonerna.
Liksom i Florenz synes mig musiken här behandlas såsom
konst, men icke som skön konst.
Större delen af de närvarande voro främlingar;
fruntimmerna alla i svart siden och med svarta slöjor. Så
är här bruket vid kyrkliga fester, då påfven sjelf är
tillstädes.
Om gudstjensten hos mig kunnat framkalla någon
andakt, så hade denna blifvit fullkomligt tillintetgjord af ett
Blags perpetuum mobile, som satt bredvid mig under
skepnaden af cn 50-årig tjock fru, en fransyska af ytterst
simpelt utseende och sätt, som icke lemnade sig eller andra
ett ögonblicks ro. Än ville hon rätta på sin grannes slöja,
än skulle grannen rätta på hennes egen; än slamrade hon
med sina armband och ringar, beundrade dem i det hon
vred och vände på en grof, fet hand; än visade hon dessa
för fruntimmer bakom henne, så drog hon upp, ur
kjortelsäcken, en lotteri nummer, så putsade hon sin klädning, så
tittade hon i sin messbok, så borstade hon åter på kläd- :
ningen, så steg hon upp igen, vred på si^, prasslade,
frass-lade under oupphörlig rörelse af händer, hufvud och hela.
kroppen, och frågade allt emellanåt: "qu’est-ce que c’est
que 9a 1" och så hela gudstjensten igenom. Denna räckte’
i halfannan timma. Jag begagnade tiden att göra mig be-l
kant med messans innehåll — i min värdinnas lånta
messbok — samt att öfva mitt tålamod vid sidan af fru
Perpetuum mobile.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
