Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
bronz-gestalt, gom säges föreställa apostelen Petrus och vara
mycket gammal, en omsmältning af den urgamla Jupiter
Capitolini’8-bilden — såsom jag hört af en lärd man —
och så ser den ut. Uttrycket är hårdt och andlöst; hela
figuren oskön, obehaglig. Dess ena fot skjuter något fram,
och denna fot gingo unga och gamla, bättre och sämre
klädda personer i kyrkan att kyssa. En del af fotens
tår äro också alldeles afnötta. — Kyrkans sidokapeller äro
praktfulla och så stora att de kunde vara sjelfständiga
kyrkor. Monumenter och bildstoder äro i mängd; men allt
underordnas eller sluter sig harmoniskt till hufvudtemplets
stora, sköna proportioner. Allt är här harmoni, ljus
skönhet — en bild af den triumferande kyrkan; — men en
mycket verldslig, jordisk bild, och medan sinnet fröjdas af
dess prakt kan själen icke, i högre mening, uppbyggas af
dess symbolik. Domkyrkan i Sienna gaf mig ett högre
intryck af det christliga templet. Men jag skall återkomma
till S:t Peter.
På platsen derutanför lyste regnbågar i
springkällornas ymniga vattenstrålar. Luften var sommarvarm, så att
Jenny och jag, utan att känna någon olägenhet, åkte hem
i öppen vagn med endast tyllslöjor öfver våra hufvuden.
Under eftermiddagen, medan Jenny, i sällskap med
en vår landsman, solade sig på Monte Pincio, begaf jag
mig till Coliseum, der man sagt mig att hvar söndags
eftermiddag en Capucinermunk predikade "enkel, sann
christen-dom", och det ville jag höra.
Jag hade icke länge varit på platsen, folktom som
vanligt, utom några barnsköterskor, som läto de små
kyssa korset i midten af Coliseum, förrän sång hördes
och genom porten tågade cn procession af gråklädda män
och svartklädda fruntimmer, af hvilka den ena, en liten
blek qvinna, bar ett stort svart kors i spetsen för
processionen. De grå bröderna hade äfven ansigtet betäckt af
det grå klädet med öppningar endast för ögonen, hvilket
såg ohyggligt ut. Man har sagt. mig, att denna drägt
stundom gömmer förnäma män, som sålunda uppfylla ett
löfte eller en botöfning; och några af dessa figurers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
