Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Och templen blifva allt flere och flere, och Gudarne
och deras prester ökas. Man offrar till Isis och Fortuna,
till Bolen och Jupiter, till Hertha, Cybele, Ceres och Diana;
till de okända Gudarne, till onda och goda dämoner, till
romerska kejsaren, som gjort sig till en Gud, och slutligen
till den förfärlige Mithras, som, kommen ur österlandet,
dyrkas i dunkla grottor under förfärliga späkningar och
kropps-straff, hvilka visa att menniskosjälen känner Big
syndig och söker blidka gudomligheten genom att
bestraffa Sig sjelf. Den olyckliga! Ilon beder och offrar
fåfängt vid alla dessa altaren; stumma äro deras Gudar, eller
gifva, genom sina prester, blott otydliga, otillräckliga svar.
Och Mithras-dyrkarne — de voro i mängd uti Italien —
få genom sina vilda sjelfspäkningar ingen frid! — —
Medan detta tilldrager sig på jorden sjunger man
derunder, 1 katakombernas natt, om "Gud uppenbar vörden
i Christo, sisom evigt förbarmande Fader, om försonaren,
som förer till honolm ; om de dödas uppståndelse och ett
evigt lif.** Från alla de folk, som Roma underkufvat med
sina vapen, Judar, Greker, Barbarer, samlar sig här ett
folk, som, jemte, män och qvinnor af den eviga staden, i
katakombernas natt döpas till ett folk af bröder, till en
tro, en kärlek, ett hopp och ett namn! du — min L*har
säkert redan nämnt det. Och såg du någon gång en späd
telning, ett frö, gömdt i gruset, söka sig väg genom
stenmuren — Colisei eller en annan — och småningom
spränga denna så, att degs stenar lossna och falla, medan
det unga trädet växer och utgrenar sig i ljuset; då har
du sett bilden af hvad som tilldrog sig på katakombernas
jord. Der nere, rotade sig den späda telningen, som
sedermera skulle växa till ett verldsträd, öfverskugga den eviga
staden och bära för alla jordens folk frukt till evinnerligt
lif!–-
Åter i vårt stilla hem vid Corso, och i aftonens ro,
läste Jenny högt ur det första Corintherbrefvet (från 12:te
till 16:dc kap.). Den skönaste kommentar till
katakomberna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
