Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-4 0
Sednare, denna dag, på en liten utsökt middag hos
den artige bayerska ministern, hörde jaj en ung italiensk
skaldinna — en Contessa Cantalamessa, gift med kaptenen
för påfvens schweitservakt — deklamera sina verser. Hvad
jag förstod af dem var vackert och rent, och uttrycket af
den fina, täcka gestalten, då hon lifvades af
deklamationen, högst intagande. Hon tycktes få vingar. Gåfvan att
skrifva och äfven att improvisera vers lärer ej sällan finnas
hos italienska fruntimmer, äfven af den högre societeten.
Några, hörande till den i Ilom, äro kända som utmärkta
skaldinnor.
Juldagen.
Stor opera-representation i S:t Peters kyrka! Jenny
och jag bevistade den på läktaren, uppbygd för tillfället,
der alla fruntimmer sitta i svarta klädningar och slöjor.
Kyrkans mellanskepp upptogs af fransysk vakt, uppställd i
långa rader. Påfven, i processionen buren högt på
männers axlar eller hufvuden (jag kunde ej se hvilketdera,)
och omgifven på båda sidor af tvenne ofantliga
påfogels-solfjädrar syntes mig så lik en afgudabild, att jag ej kunde
låta bli att tänka derpå under det han, med det
godmodiga uttryck, som är honom eget, till höger och vänster
med sin feta, hvita hand utdelade välsignelsen.
Af allt det symboliska pysslandet, som ban höll
emellan Pauli och Petri graf och hög-choret, samt det som
hölls med honom, förstod jag lika litet, som de flesta
närvarande. Jag vet att kyrkliga ceremonier äro ett slags
symboliskt språk och att, för att förstå det, man måste
vara invigd deri, samt att man icke har rätt att dömma
öfver hvad man icke förstår. Men, — kan man icke med
rätt fordra, att en handling, som bör hafva interesse för
alla själar, skall hafva ett symboliskt språk, handlingen
värdigt och till hufvudinnehållet fattligt för alla själar,
icke obekanta med dennas betydelse. Om juldagen firar
anan Jesu Christi födelse; men hvad sammanhang kunde
’det oändliga sysslandet och pysslandet med påfvens person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
