Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
det religiösa lifvet. Men det är mig kärt att se katholska
kyrkans lära afspegla sig i en ren och ärlig själ, att förstå
hvad som i denna lära så tillfredsställer en sådan själ, att
hon knappast har ord för den sällhet hon njuter; att hvar
blomma på jorden har en ny vällukt, en ny glans för
hennes blick, och att lidandets törnen — dein hon ännu
kroppsligen erfar — för henne förlorat sin udd. Detta är mig
dyrbart att se och förstå, samt huru hon med detsamma
kan neka mig — som i min kyrka smakar en sällhet, i så
mycket liknande hennes, — all gemenskap med den "allena
saliggörande kyrkan.
"Om ni kommer genom porten San Sebastiano och
jag genom Porta del Popolo — hvad betyder det? blott
att vi båda äro i llom! säger jag ibland.
"Nej nej, ni är icke i Rom! icke i det verkliga Rom.
den heliga, eviga staden!" svarar hon allvarsamt, "men ni
torde komma dit ännu. Gud skall upplysa er. Jag skall
bedja för er. och — ni måste tala med inonsignor L**.
"Men, såsom ni, tror jag på en Gud och Frälsare;
såsom ni ser jag hans kyrka — eller lians rike — omfatta,
upplyfta hela verlden, menniskan, naturen och — —
"Nej, nej, ni tror icke på den rätta kyrkan; ni tillhör
icke Christi kyrka, den som ban grundat på jorden och
utan hvilken man icke kan hafva gemenskap med honom!’’
"Men jag älskar honom, han är all min fröjd och
förhoppning; jag vill vara hans tjenarinna!’...
"Men det är icke nog för att kallas Christen."
"Nå väl! Jag vill fråga påfven!"
Af denna sort äro hittills våra samtal i dessa frågor,
men min halft skämtande uttalade hotelse att vädja till
påfven torde jag utföra en dag.
Emedlertid studerar jag flitigt min Mollier — skänkt
af de goda fädren i Einsiedeln, och denna rediga,
djupgående och ärliga skrift för katholicismen hjelper mig att
bestämdare fatta protestantismens styrka och — svaghet i
förhållande till den katholska kyrkan. Ty jag vill erkänna
det — under pröfning af de två sti-idandc kyrkornas satser
står jag icke alltid på den protestantiska sidan, och de "men"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
