Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nyårstankar. Romantiska preludier. Festligt lif i Rom. Tiggarne. ”Museo Christiano.” Afton i Palazzo Farneze. Propagandans fest. Köld och snufva. Utsigt från Capitolium. Carnevalen. La Grippe. Beredelse till Fastan. Påfligt Jubileum och påflig matsedel. Soirée hos Grants. Kardinal Antonelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•188
gonsin. Så brusar carncvalen ohejdad fram ända till
skymningen. då, såsom vanligt, militären gör gatan fri för
hästloppet. Denna afton äro hästarne flera än förut och
häl-sas med ett förfärligt skrik och jublande larm.
Knappast är detta öfver, så fyller sig Corso åter af
vagnar; folkträngsolii blir allt större och snart ser man,
genom den stigande skymningen, ett och annat ljus
uppflamma. De släckas, men tändas å nyo; de bli allt flera
och flera; de glimma från hvar vagn och punkt på gatan,
från alla balkonger och fönster längsmed Corso, som snart
synes förvandlad till en böljande ström af lågor, ständigt
i rörelse, ständigt allt mera tindrande, lysande; och öfver
den böljande eldströmmen höjer sig ett oändeligt brus af
jublande röster och rop.
Leken, som nu pågår, består deri att hvar och en
söker släcka ljusen för sina grannar, hvilka åter söka
bevara eller genast åter tända dem. Man släcker med
blåsande, med händer, näsdukar, med allt hvad man kan.
Hvitklädda polichincller hoppa upp på vagnarne och släcka
ljusen der, ofta våldsamt nog, och sedan ropas
triumferande: senza moccoli, senza inoccoli!" Men de släckta
moc-coli — större eller mindre vaxljus i knippor — tändas
snart på nytt, och strömmen af lågor böljar och glimmar
»om förr. Så, under ett par timmars tid, hvarefter den
småningom aftager, dels emedan man tröttnar vid leken, dels
af brist på ljus. På vår balkong vid S. Carlo — der vi
befunno oss i samma behagliga sällskap som förut, —
kämpades moccoli-kriget med ifver och allvar, dock med
all artighet. Slutligen befann jag mig, till min egen
öfverraskning, sist af alla med en moccoli-knippa i ena
handen och i den andra en fackla, den jag sjelf släckte
genom att svänga den i kretsar uti luften. Klockan åtta
var allt mörkt och stilla. — Carncvalen var död och
begrafven, men med stor heder och man lyckönskade sig och
hvarandra till det hederliga slutet. Min unga väninna,
Bom med all glans och heder firat sin carneval, var icke
den minst belåtna med den och med sin skörd af buketter
och minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
