Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nyårstankar. Romantiska preludier. Festligt lif i Rom. Tiggarne. ”Museo Christiano.” Afton i Palazzo Farneze. Propagandans fest. Köld och snufva. Utsigt från Capitolium. Carnevalen. La Grippe. Beredelse till Fastan. Påfligt Jubileum och påflig matsedel. Soirée hos Grants. Kardinal Antonelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•191
lar. Sluten har den ett befallande uttryck. En rikedom
af mörkbrunt bår böljar fram under den röda kalotten och
faller i lockar öfver den bleka pannan. Hela gestalten
ilr pittoresk, malerisch , hvartill äfven kostymen, de
röda kardinals-strumporna, skorna med stora silfverspännen,
den korta sidenkappan och den röda kalotten icke så litet
bidraga. Antonelli har i sitt väsen en fulländad
verlds-mans lugn och ledighet. Med fruntimmer har han ett
fint, inställsamt väsen. Jag hade med honom ett kort
samtal, i hvilket vi kommo — jag minnes icke af hvad
anledning — att tala om erfarenheten. Antonelli sade att
den var ’ en stor förmon." Jag menade, att denna
för-mon icke hade särdeles godt rykte och ville just fråga, i
hvilken mening kardinalen ansåg den god, men vi blefvo
afbrutna af musiken och jag får vänta med min fråga till
en annan gång. G . . . s, som mycket tycka om Antonelli,
vilja föra mig att bese hans utmärkta samling af
mineralier, den han gerna visar för utländningar. En vida
dyrbarare samling, nemligen af juvelsringar, lärer blott få
skådas af några få förtrogna.
Bland damerna, ladies, Duchesser, Comtesser m. fl.,
hade några dyrbara och rätt vackra drägter, men som man
måste befara skulle falla af deras axlar, hvilket icke är
vackert. Några hade originella, dem passande drägter,
ett par unga flickor voro rätt täcka. Täckast af alla var
den behagliga värdinnan. Man gjorde musik vid pianot.
En ung, italiensk maëstro sjöng som "tusan djeflar", för
att bruka Sergels uttryck; en annan sjöng smäktande
romanser, men utan sanning och natur. Två engelskor —
mor och dotter — sjöngo vackert själfulla sånger af
Thomas Moore, och slutligen vår värdinna (som är
genom-musikalisk) en tysk folksång förträffligt, friskt och
förfriskande. Skogens luft andades då genom salongen ett
ögonblick. Monsigiior L...O, mycket förtjust åt musiken, lade
banden på sitt bröst ocb himlade sig allt efter dess
ingif-velser. Han berättade mig om Calabrien, sin fäderneort,
samt åtskilligt om de religiösa ordnarne och brödraskapen
i Rom, som var mig af interesse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
