Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 95
under den presterliga kappan och kalotten (monsignore de
Merode) talade om mina skrifter, dem jag är vjss pä att
han icke kände utom genom en recension, som i dessa
dagar lärer stått i den franska tidningen Constitutionnel. Han
förmodade att jag "var katholik." Jag nekade. "Ah! men
"då måste ni blifva det; ni måste omvända er, måste icke
"stadna på halfva vägen! Ett fruntimmer, såsom ni", o. s. t.
Han afbröts af kallelsen till påfven. Jag gick in, åtföljd
af monsignore de Merode, som böjde knä vid dörren och
lemnade mig derefter ensam med ’ Hans Helighet."
I djupet af ett aflångt, ljust, högst enkelt möbleradt
rum stod, vid ett skrifbord, en man af fyllig, men vacker
bildning, klädd i en hvit, lång klädesrock med röd
bröat-lapp och kalott. Jag neg djupt vid dörren, neg ännu en
gång midt i rummet under det jag lydde påfvens vink att
komma fram till honom, och neg ännu en gång då jag kom
helt nära och stod på samma lilla matta, der han sjelf
stod och dit hans vänliga vink inbjöd mig. (För
personer, som icke knäböja för påfven, höra tre nigningar eller
bugningar till ceremonielet.)
Påfvens porträtter äro honom i allmänhet lika, men
hans fylliga, starkt undersättsiga ansigte har, på nära håll,
mindre uttryck af godhet och betydligt mer af egen vilja
och lynne än porträtterna. Blicken i de blå ögonen är
liflig, men icke djup, och saknar allvar. Hy och hull tyda
på den bästa hälsa, på god aptit och på ett godt kök.
Påfven blickade på ett skrifvet papper, som han höll
i handen, frågade om mitt land, min vistelseort och tillade,
"ni har skrifvit något?!......"
Jag: "Ja, Ers Helighet, familjeromaner, egentligen
lefnadsskildringar, men i romanform."
Påfven: "Men ni är katholik?"
— Nej, E. H., icke romersk katholik."
Påfven: "Då måste ni blifva det. Det är ingen
helhet eller conseqvens utom i katholska kyrkan."
— "Tillåter E. H. mig en fråga?"
Påfven: "Ja, säg!" —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
