Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 r
insvepande alla föremål allt djupare, tätare, dock nej —
icke alla; ty allt som det mörknade steg i klarhet kransen
af sakta glimmande lågor kring Petri oeh Pauli graf. En
krets af stilla bedjande låg, såsom vanligt, på knä
deromkring. Denna krans, denna krets och öfver dem Michael
Angelos jette-rotunda äro de skönaste minnesvårdarne i St.
Petri kyrka! —
Af mitt samtal med påfven medtog jag det intryck,
att han är en af naturen liberalt kännande och tänkande
man, som af påfvedömets konstlade anstalt och
ceremoni-väsen blifvit liksom insockrad och krystalliserad, så att
hans inre, ursprungliga lif blifvit förqväfdt, samt att han
vill förblifva i denna form och vill icke mer se sitt
första christliga jag, af fruktan att komma i evig
motsägelse med sin närvarande ställning och hela sin omgifning.
Han vill tro på påfvedömets gudomliga instiftelse, emedan
han är påfve och emedan den romersk-katholska
christenheten vill hafva en medelpunkt i påfven och vill hålla
honom uppe på sin verldsliga thron, såsom sådan — tills
vidare. Han tror att det ej kan vara annorlunda, och han
vill tro att det bör, att det skall så vara. Han ser
tydligen ingen annan enhet och ordning än — den mekaniska.
Katholikerna i allmänhet se icke en annan, och, dess värre,
icke heller en mängd protestanter. Men desse sednare
förlägga tyngdpunkten på annat håll. — Välan! Må den
stå, denna mekaniska enhet och ordning intill dess det
andliga lifvet blifvit starkt nog att spränga det fängslande
skalet och att, såsom verldsträd — ett nytt Ygdrasil —
växa högt och skönt, ett lifstråd för alla folk under Guds
fria himmel!
’"Man bör tro på påfven"! Dessa ord gå igen inom
mig. De blefvo sagda så bestämdt, med så mycken
öfvertygelse af påfven sjelf, att de förtjena att närmare
begrundas. Jag vill göra det, icke som protestant, utan som
ka-tholsk christen, och derföre vill jag än en gång "fråga
påfven", icke Pio Nono, utan en större, ja den störste och
ädlaste, som sutit på Petri stol, honom, som den
romersk-katholska christenheten benämnt Gregorius den store; honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
