Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•210
tamt verldens oordning lindé beredt det. Kanske gafs dä
intet annat medel för alt. bringa den ännu omyndiga till
ordning och enhet, — Åtminstone en yttre. Kanski; hade
den mäktige herrskareanden sett deruti rätt och haft orätt
blott deruti att han af en timlig form, ett regemente för
ett par århundraden, en tid af uppfostran och disciplin för
det nya menniskoslägtet ville göra ett normalt tillstånd, en
evig, gudomlig ordning. lians porträter visa ett ansigte,
der en visB andens inskränkthet är uttalad jemte en
orubblig viljans fasthi t. De gifva mig intrycket af ett slugs
andligt potrificat. lians egen andes n akt och verldens
svaghet bidrogo säkert till att under den oupphörliga
kampen med den verldsliga makten ingifva honom tron på
hans påfliga ofelbaihet och på hans bannstrålars dödande
makt. Visst är att under hans och hans efterträdares
omvexlande anathimer och välsignelser man ser furstarne och
folken småningom böja sig och hela den christna verlden
blifva lagstiftaren på Petri stol lydig. Men nilr den
påfliga herdestafven förvandlats till spira öfver verlden, så —
bröts den. Afskyvärda påfvar, såsom Alexander den 6:te,
verldsliga och fåfängliga, såsom Julius den 2:dre och Leo
den 10:de; men, mer än allt annat, systemets egen
ohållbarhet och naturliga förfall under den christna verldens
stigande odling; det rena religiösa lifvets frambrytande i
reformens män oeh folk, och i tiden, som var kommen,
frambringade den verldskamp, som störtade Gregorii system
och påfvens exclusiva makt för alltid, åtminstone i dess
Gregorianska mening. Ty fast ännu den större delen af
christenheten bekänner sig till den påfliga kyrkan, så —
huru ringa är, emot fordom, denna kyrkas makt öfver
staterna och öfver andarne! Och denna makt minskas i yttre
authoritet — med hvarje dag. Och måste det ej vara så,
då den sjelf förlorat ur sigte — den högßte? Ar det Gud
i Christo, som denna kyrka nu för tiden förkunnar ? Ar
det icke mycket mera den Heliga Jungfrun ? Den
nuvarande påfven, Pio Nono, som anser sig, i en stor nöd,
hufva blifvit särskilt hulpen genom Marias förbön, liar i
St. Petri kyrka förkunnat dogmen om hennes fullkomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
