Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•221
Under sången, som hade kunnat vara bättre utförd,
blefvo systrarne liggande framstupa. öfver altaret var en
tafla, som talade bättre än sången 0111 andens närvarelse;
det var en bild af San Filippo de Neri — klostrets
grundläggare och en af Italiens sednaste, i stor styl fromme
män. Han föreställes under hänryckt bön och med ett
uttryck, såsom om himmelens frid och sällhet redan vore
hans. En bild af sällsynt enkelhet och innerlighet, af
hvilken mästare vet jag icke.
Då sången slutade uppreste sig de unga, och nu
begynte påklädnitigen. De nya drägterna, som legat i
ordning på altaret, framhöllos på två brickor till kardinalen,
som stycke för stycke gaf dem åt de tvenne knäböja nde
under det han dervid uttalade några ord öfver hvad de
skulle beteckna. De äldre nunnorna klädde dermed de
unga, satte på dem små hvita nattmössor, koftor o. s. v.
Slutligen satte kardinalen öfver deras hufvuden ett stort,
hvitt, stärkt kläde, som, likt en pyramid, omgaf öfre delen
af kroppen, och öfverst satte han en stor krona af
silfver-filigram och röda rosor. Choret uppstämde åter en sång
till den Helige Ande; de tvenne unga uppreste sig och
gingo långsamt ut genom en sidodörr i choret; kardinalen
följde dem. Efter en liten stund kommo de åter in,
knäböjde ånyo i choret för kardinalen, som tilltalade dem
sålunda:
’Du, som i verlden kallades Carlotta, skall
härefter "nella religione" heta Maria Nazarena di San Luigi!
"Och du, som i verlden hette Marietta, skall härefter
"("nella religione") heta Maria Anna di Gesu!"
Derefter uttalade kardinalen välsignelsen, ceremonien
var slut och församlingen skingrade sig. I klostergångarne
och salarne rörde sig, om hvarandra, förtroligt och
familje-likt, under gladt samspråk, de unga nyinvigda, deras
vänner, kardinalen och de äldre nunnorna. Men flickornas
moder tryckte sina döttrar under tårar häftigt till sitt bröst.
Hon syntes alldeles förgråten och tycktes vara den enda,
som af detta uppträde erfor endast smärta. Men derföre
tackar jag hennes modershjerta. En ung, svartklädd nunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
