Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommo in i en gång utan utgång emellan muren och
läktaren, och den fyllde sig oupphörligt af folk, som trängde
genom vakten och liksom vi trodde att här finna platser.
Snart blef trängseln förfärlig och steg med hvart
ögonblick ; man kunde ej mera röra sig, man klämdes och
lyftes från jorden af den påträngande mängden, som likt en
fårskock blindt sammanpackade sig. Jenny skiljdes från
mig, jag såg henne icke mer; det började kännas rök
såsom af brända kläder. Jag uppgaf ett rop med afsigt att
göra vakten uppmärksam på den oförnuftiga skockningen i
denna "cul de sac’; men ropet uppsväljdes af bruset i
folkhopen. Sedau vandringen öfver ishafvet med Louise C *
vid Chainounix har jag icke erfarit en sådan ångest. I
detta ögonblick hörde jng en manlig röst nära mig utropa
på fransyska: ’ Mademoiselle pleure! — Qu’est-il arrivé?
Qu’est ce qu’il-y-a?’ Jenny hade i ett anfall af
spasmodisk gråt lutat sig mot en tjock herres axel, som
godmodigt lät henne stödja sig vid den, och väckte derigenom
befälhafvarens för vakten uppmärksamhet. Jag varseblef
nu honom och skymtade äfven henne helt nära mig. Jag
besvor honom att beskydda oss, att förskaffa oss andrum
och, om möjligt, föra oss från detta ställe. Först nu blef
ban uppmärksam på huru folkel utifrån trängde in i denna
gång utan utgång och vållade en skockning, som helt visst
skulle om några minuter hafva blifvit lifsfarlig för flera.
Han befallte genast soldaterna (fransmän) att med våld
rensa gången och tvinga de påträngande att vända om.
Inom ett ögonblick hade vi andrum, några minuter sednare
kunde; vi röra oss uti fällan och kunde tänka på att komma
derutur. Med största godhet och artighet ledsagade oss
den franske officeren (sedan han först, med sin kropp
Bkyd-dat oss för trängseln) ut ur den ohyggliga gången;
äfven de franska soldaterna hjelpte oss artigt och vänligt
nedför trapporna, och så kommo vi till en fri plats, der vi
i fullkomlig ro kunde ganska väl se det pågående
fyrverkeriet. Då vår befriare lemnade oss för att återgå till sin
post, bad jag att få veta hans namn, och om M:r Louis
Gérard tillfälligtvis skulle få höra om denna min berättelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
