Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 ti 19
utan upp p& den capitolinska klippan, der jag utsett mig
rum.
’ Ni kommer att öfvergå till katholicismen", säga,
skakande på hufvudet, de några personer, till hvilka jag
meddelat min "retraite." "Dessa prester äro så sluga!" —
Jag svarar: "Nej, det sker ej; men jag kommer att
’ bättre fatta båda confessionernas skiljaktighet och —
en-"het."
Ät andra mina bekanta, som fråga hvart jag tager
vägen, säger jag huller om buller Casa Tarpeya, Albano,
Neapel — allt ställen dit jag ämnar mig, — men
undviker att nämna bestämda tider, och så hoppas jag att helt
obemärkt få genomgå mitt trosprof i klostret.
Sacré Coeur, Trinità di Monte. Den 14 April.
Och nu är jag der, i denna så kallade "Retraite",
men som betydligt mera liknar en batalj, än ett stilla lif,
egnadt åt allvarsam begrundning, utsatt, såsom jag är,
morgon, middag och afton för Soeur Geneviève’s brinnande
ifver och brusande vältalighet för min omvändelse "till den
sanna kyrkan", och deremellan (om förmiddagen) upptagen
af tanke-öfningar (Exs-rcises) af Ignatius Loyola, som hon
låter mig genomgå. Eldprof och vattenprof äro helt säkert
mindre svåra att uthärda än ett fortfarande talprof. Också
står jag mig slätt i detta, blir ofta otålig, särdeles om
aftnarne, då Soeur Genevièves omvändelseifver stundom stiger
till en verklig storm och åstadkommer ett brus i mitt
hufvud, emot hvilket Corso’s och carnevalens är ett intet.
Frukten häraf, hitintills, är att jag hvar afton känner mig
mera protestant, än förut, och tar beslutet att om
morgonen lemna klostret — för alltid. Men om morgonen är
jag åter modig och tänker: "jag bör ännu dröja!" Och jag
dröjer ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
