Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•252
Mången, det tror jag, öfvergår dragen af några sköna
christliga läror, dem katholiscimen bevarat, men den
protestantiska kyrkan kastat öfver bord; många imponeras äfven
af katholska kyrkans skenbara fasthet och sammanhållning
under det att den protestantiska kyrkan (äfvenså skenbart)
sönderfaller. De imponeras dessutom af många katholikers
vissa ton och säkerhet, och föröfrigt — såsom en
nyomvänd sade mig — "är det sä beqvämt att slippa bråka sitt
hufvud med att söka sanningen, och att få lemna denna
’omsorg åt andra och kunna tro på deras ord " Ja, nog
kan det vara godt för dem, som älska beqvämlighet, men
för dem som älska sanningen?!....
"Jag vet ej af någon Christen kyrka!" utropade Soenr
Geneviève i går i sin ifver emot mig, som talade om denna
— ’’jag känner endast den katholska, ty den är den enda
sanna!"
Den 1 6 April.
Soeur Geneviève är verkeligen god och har ett så
brinnande nit att jag tror hon gerna skulle gå i döden om
hon kunde omvända mig till "den enda saliggörande
kyrkan", och sannt är att hon dermed — enligt katholska
läran — sjelf förvärfvade sig en odödlig rang i
himmelriket. Men hennes enthusiastiska natur låter henne glömma
sans och måtta. Hvar gång hon kommer i mitt rum,
särdeles om aftonen, måste jag bereda mig på en storm. Hon
talar oupphörligt, hör ej på livad jag svarar, eller bryr sig
ej derom, argumenterar, deklamerar, uppmanar, besvärjer
och profeterar min upphöjelse — som skulle bli "colossal’"’
— om jag omvänder mig till katholska kyrkan och böjer
i bikten knä för en prest, eller min förnedring, som blir
rent af "tillintetgörelse, fullkomlig förkrosselse", om jag
förskjuter "den mig tillbjudna nåden och framhärdar i min
villfarelse. Påfven sjelf har sagt, att jag skulle blifva en
Sancta Brigitta för mitt land!’’ Och med sådana
bevekelsegrunder tror man sig kunna verka på mig. Man till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
