Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•253
skrifver min motspänstighet elak vilja, högmod, sjelfviskhet,
djefvulen, under det att jag allt klarare känner att hvad
som verkar den är vår Herre sjelf i sin uppenbarelse
af ljusets och frihetens Evangelium. Det är dock ett par
kapitel, öfver hvilka jag gerna hör Soeur Geneviève tala,
och det är läran om skärselden samt om det oafbrutna
sambandet med de bortgångne — de hvilka vi kalla döda,
— läror, som, då de afklädas deras barnsliga former,
utgöra fordringar hos hvarje kännande, tänkande
mennisko-själ, och som de äldsta traditioner — äfven bilderna i
katakomberna — vittna för, samt jag tror alla menniskor,
med hufvud och hjerta, hemligen tro på, då icke deras
andar blifvit fjettrade i vissa dogmatiska lärors
cellfängelser. De synas mig så vigtiga för lifvet och medvetandet,
att de ensamt kunde draga själar öfver till den kyrka, som
bibehållit, ifrån den, som förkastat dem, om man ser
uteslutande till dem, och icke känner sig kunna intaga dem i
en högre kyrka, Christi kyrka, den evinnerliga Hugsvalarens
kyrka, i andan och i sanningen.
Döm sjelf härom, min L*1 Du har ett barn, en kär
anhörig eller vän. Den älskade dör, och dör i ett
själstillstånd, som helt visst utesluter honom från de heligas
samfund och himmel. Ar du för alltid skiljd från honom?
Skall du ingenting, alls ingenting kunna göra för honom
mer? Icke med all din kärlek, din brinnande längtan
kunna något verka för hans eviga väl? — ’Jo", säger
katholska läran, "du kan det. Dina böner, dina gerningar
"kunna följa honom med upplyftande, frälsande kraft, äfven
"i de dunkla rymder, dit han (eller hon) gått; J ären icke
"andeligen åtskiljde! Du kan evigt lefva för honom,
så-’som han för dig!" Dyrbara lara! som endast behöfver
afklädas de döda eller mekaniska former, hvilka katholska
kyrkan under seklernas lopp iklädt den, för att blifva ett
med Evangelii innersta lif och lära. Ty icke själa-messor,
tanklöst lästa af likgiltiga prester, lästes de än i
århundraden, skola verka frälsande för den du haft kär, utan ditt
eget lif, uppfyldt af bön och kärleksgerningar till hans
minne eller för hans skull. Och den som lofvat en dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
