Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•265
komma don närmare; ty en af det landets ädlaste tänkare
— Alexander Vinet — hade antydt den med ord och
känsla af ingen vanlig ingifvelse. Namnet, som han gaf
den, var icke nytt på jorden. Redan Paulus (Rom. 2: 15)
hade uttalat det, och efter honom Pascal, Rousseau,
Schleiermacher m. fi., och de hade hänvisat på samvetet, såsom
ett ur-medvetande, en ursprungskälla i menniskans bröst.
När schweitsarne A. Vinet och Ch. Secretan åter nämnde
det för att angifva det såsom den religiösa visshetens
högsta organ, skedde det med en ny accent och ett högre
medvetande ; men detta innehöll icke något nytt. Mig var
det klart, att Samvetet, detta allraheligaste i menniskan,
måste — om det innehöll källan till visshet om Gud
— äfven innehålla källan till visshet och vishet i — alla
ting.
Under bön och arbete, under kamp i godo och i ondo
(eller motsägelse) med menniskor och med böcker, men
framför allt under träget skådande i min egen andes
djup, klarnade min syn och jag fann — hvad jag snart
skall säga.
Tvenne stora lärare hafva tillbjudit sig som ledsagare
på min väg, och båda sade: ’’Tro mig, och du skall finna
sanningen och lycksaligheten!" Och båda varnade mig för
hvarandra, såsom för irrlärare och vilseförare. De voro
den katholska och den protestantiska kyrkan. Båda sade:
"Jag vill föra dig till frälsaren Christus och genom Christus
till Gud!"
Den förra, den katholska, visade mig såsom medel
att komma i gemenskap med frälsaren: tron på denna
kyrka — eller på hennes presterskap, som skall vara ett och
samma — samt de goda verken. Den sednare, den
protestantiska, gaf mig som medel dertill den Heliga Skrift
och anbefallte mig tron allena."
Jag har i mina anteckningar under resan sagt nog om
de båda kyrkornas egendomliga förtjenster och brister —
så som jag ser dem — för att icke behöfva här vidare
vidröra detta kapitel, som, för att fullständigt utföras, fordrar
mera tid och en större förmåga än jag har till mitt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
