Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•266
fogande. Jag vill taga för gifvet, att du. min L¥, liksom
jag, inser att de hafva sådana; att du, liksom jag, anser,
att det bör gifvas, att det bör komma en fullkomligare, en
mera allinänlig kyrka, som i högre mått än dessa tvenne
tillfredsställer våra innersta behof af rättvisa, godhet,
sanning, enhet, fullkomlighet.
Men hvad berättigar mig, dagslända af några solhvarfs
lif, att kritisera dessa sekelgamla byggnader? Att fordra
något mera. än de gifva?! Detta är frågan.
Jag kan icke hjelpa det!’’ kunde jag svara;
behofvet deraf ligger inom mig; det är törsten efter det
fullkomliga! Gud gaf mig den!"... Men den törsten har
en grund, hvars giltighet ingen skall neka.
Lif af godhet oeh sällhet — "Paradisbild, som vi alla,
’ dunklare eller klarare, bära i djupet af vårt bröst" —
Guds ordning oeh rike i himmelen, såsom på jorden, det
är du, himmelska syn, som tvingar mig, som, en gång
skådad, en gång fattad, gör det mig omöjligt att nöjas med
det halfva, oklara och ofullkomliga -— vore än detta (och
det är så) mitt allrakäraste Jag. Det är du, som, en gång
uppenbar vorden såsom högsta urbild, tvingar mig att söka
och längta och kämpa ända tills jag kan hvila i en verld,
fullkomnad i dig! Det bör, det kan icke vara annorlunda,
om vi vilja vara trogna det högsta inom oss.
Men hvad berättigar mig antaga, att denna syn är
sann? Att göra den till utgångspunkt för min kritik och
för mitt sträfvande? — Det är de båda stora christna
kyrkorna, som så fråga; ty derutinnan äro de eniga, att
de fördömma både mig och dig, om vi afvika ifrån eller
gå utöfver deras dogmatiska läror. "Hvad berättigar mig
att tro på sanningen af min egen syn? Att bland alla
verldens villfarelser tro på riktigheten af hvad menniskans
öga uppfattar ?" Jag nalkas nu det allra innersta. Måtte
jag finna ord att rätt uttrycka hvad jag tycker mig hafva
klart fattat!
Plato talade om "ett tredje öga", som han ansåg sig
hafva inom sig och som i alla ting städse skådade deras
urgrund (idé) och sammanhang. Sokrates ansåg sig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
