- Project Runeberg -  Lifvet i gamla Verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland / Förra bandet, Andra delen; Italien /
267

(1860-1862) Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•267

i sitt innersta lyst och ledd af en dämon eller högre ande,
som sade honom hvad han borde göra eller låta. Christna
tänkare hafva kallat detta inre öga och denna dämon
menniskans förnuftiga samvete.

Men jag vill bibehålla den bild deraf, som Plato
framställt, ty den skall bäst åskådliggöra min åsigt.

Detta ’ tredje öga", med urskiljande, bedömmande
förmåga, ser jag lios alla folk och i alla mennisko-åldrar på
jorden. Öfverallt finner jag, att menniskorna hafva bedömt
något vara rätt och något vara orätt, något vara godt och
annat vara ondt, något vara skönt och något vara fult.
Deraf härröra de märkliga överensstämmelserna hos alla
folk och i alla tider, oaktadt de skiljaktigheter i dessa
begrepp, som framkallats genom tidens och
omständigheternas inverkan på det inre ögats utveckling. Öfverallt ser
jag ock, att detta har bjudit menniskorna att skåda upp
till högre väsen, som bestämma öfver deras (folkens och
den enskiltes) öden; väsen, till hvilka de måste offra och
bedja. Altaret är så gammalt som menniskans bostäder på
jorden. Men olika är detta väsen för menniskoslägtets öga
allt eftersom detta sednare blir mera klarseende och det
förra uppenbarar sig. Hos alla christna folk finner jag en
stor enhet i uppfattningen af det Högsta Väsendet, så ock
i riktningen af deras samhällslagar, seder, konst. Alla
hafva de till föremål att göra menniskorna bättre och
lyckligare. Alla dessa folk bekänna en Herre, och en pligt,
den att lyda hans bud; alla hafva samma mål på jorden
och samma hopp bortom grafven. De se tydligen samma
sanning, samma grund-svn (idé). Hvadan denna
öfverensstämmelse? Menniskoslägtets inre öga har klarnat hos
dessa folk, och det, var färdigt att emottaga ljuset när detta
uppgick på jorden.

Men såsom i menniskans kroppsliga öga bela kroppen
kan sägas vara representerad *). så innehåller det inre ögat

*) Alla kroppens beståndsdelar finnas äfven uti ögat.; incn detta
har något ändå mera, något för sig, som den öfriga kroppen
icke har, nemligen ilen krystalliska materia, som utgör dess
fönster, doss synglas. — Äfven trädets öga innehåller träd
och kan reproducera det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/2/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free