Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•269
ljus af Guds ljus! Du bestämmer icke öfver min vilja,
men du gör mig till domare öfver den, till domare öfver
mina handlingar. Tyst, men lysande såsom eldstoden, hvilken
ledde Israels barn på deras väg genom öknen, går du
städse framför menniskoslägte! på dess väg, går hemligt
ledande framför hvarje bildning, hvarje verk af dess genius
och förer det framåt — mot målet — fullkomligheten. Så
i lagar, seder, samhällsformer, vetenskap, konst, kyrka, stat,
enskilt och allmänligt lif. Urbilderna i Gud och törsten
efter hans rike — åskådningen af det fullkomliga och
driften till fullkomlighet, behofvet af harmoni — äro
mensklighetens hemliga rättesnören och driffjedrar. De tvinga
henne att söka det högsta, det fullkomliga i begreppet och
i verkligheten; och hon får icke frid och hon får icke
hvila innan hon i verklighetens rike utbildat lifvets alla
idealer och förvandlat det till ett Guds rike. Detta är
målet. Huru menniskorna förhålla sig till det, det beror
på riktigheten af deras syn och på godheten af deras
vilja.
Väl känner jag allt hvad man kan säga om
ofullkomligheten af menniskans synförmåga, dess förvillelser m. m.,
samt om historiens och den egna erfarenhetens vittnesbörd
derom. Men vittna icke äfven de om tillstädesvarandet af
en riktig och klarnande grundsyn? Allt vetande och all
högre vetenskap går fram på grund af en sådan. Den
högsta vetenskapen, den om Gud och om menniskan, kan
icke hafva någon annan. Falska toner och dissonanser
hindra icke fullkomliga harmoniers verklighet, ja de hänvisa
hemligen på dem.
Tviflar jag på min förmåga att inse sanningen, så
måste jag tvifla på allt hvad jag ser. Men jag kan icke
det och ändock lefva. Jag måste tro på min egen
urskiljningsförmåga, och jag gör det, äfven då jag inser, att min
syn icke är fullt riktig, och just derföre att jag inser det.
Jag anar då eller ser dunkelt något riktigare, fullkomligare,
närmare — urbilden. Antager jag icke detta, så stadnar
jag i motsägelse med mig sjelf och med allt; och då
befinner jag mig illa. Jag måste söka öfverensstämmelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
