- Project Runeberg -  Lifvet i gamla Verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland / Förra bandet, Andra delen; Italien /
276

(1860-1862) Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•276

hålla för åskådningen eller betraktelsen lifvets stora
mo-menter — harmonier eller dissonanser. Detta synes mig
utgöra deras odödliga värde. De gifva ock en
gradmätare, från tidehvarf till tidehvarf, af folkens bildning eller
lifs-åskådning; och detta är af stor vigt.

Att grekernas uppfattning af gudomligheten icke räckte
till för mensklighetens högsta behof, det ser jag just på
deras gudabilder. Minerva, Juno, Venus äro kalla
skönheter utan sympathi för menniskorna, och Pappa Jupiter
med den låga pannan och den yfviga peruken är en
hederlig men inskränkt pascha, himmelsvidt skiljd från det i Christo
klarnade idealet af Fadren. Och då det säges, att man dog
lycksalig om man en gång skådat anletet af den Olympiska
Jupiters-statyen (af Phidias) i Elis, så måste detta antingen
vara sagdt såsom cn artighet för konstnären, eller ock
voro grekernas anspråk på lycksalighet icke stora. Apollo
endast, nemligen den Vatikanske, synes mig så skön och
ädel, att — jag är glad, att en sådan gestalt icke går på
jorden ; ty man kunde då frestas att blifva afguda-dvrkare.
Huru litet dessa gudar voro sedliga idealer bevisas af
traditionerna om deras gerningar. Man påminne sig blott
Apollo och Hermes, Minerva och Arachne, och Jupiters
alla kärlekshistorier!... Och de visste det väl, de
sednare stora lärarne Pythagoras, Sokrates och Plato. Högre
var deras uppfattning af det gudomliga. — Men jag ville
nu berätta något om hvad jag sednast sett på jorden; först
i kyrkorna, dessa skattkammare för det christna lifvet, som
uppstodo i skönhet på det hedniska Roms sköflade,
ödelagda mark, och som skola stå såsom sköna minnesvårdar
af christlig konst och vetenskap, äfven om den påfliga
residens-staden — icke mera skulle blifva det. Jag råder
dig att i San Pietro de Vincoli se Michael Angelo’s Moses,
utomordentlig, stark, af djupt allvar, en bild, värdig
profeten och konstnären. Moses kommer ned från Sinai,
uppfylld af guda-syn och guda-ord, och får se Israels folk
dansa kring guldkalfven. Han sätter sig ned, häpen och
vred, och sliter af sig sitt skägg. Detta allt synes mig
uttryckt i bilden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/2/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free