Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•297
medan vi öfver "Campagna Felice" ilade fram mot Neapel,
att jag förstummades. Jag kände något likt vördnad och
fruktan för natur-jetten, volkanernas kung, så massiv och
så majestätligt- fruktansvärd syntes han. Mitt res-sällskap
ville icke tro på utbrottet oaktadt de massor af rök, som
utgingo från berget, ty vi sågo ännu ingen eld. Men här,
i Pension Schiazzi, vid Neapels hamn, ser man klart den
stora eldbrasan, som brinner, icke ur bergets topp, utan
brutit ut i fördjupningen emellan den stora käglan och
berget Somma, den andra hälften af Vesuvius och fordom
sammanhängande med käglan. Man tycker sig se en
dalsträckning full af glödande strömmar. Högsta toppen af
Vesuvius är höljd i mörka rökmoln. V&gen dit säges vara
afskuren af lava-strömmen, men från trakten kring
Eremitaget lärer man förträffligt kunna se den brinnande
dalen. Mig höll synen deraf på afstånd vaken denna natt.
Skådespelet var så egendomligt, i synnerhet när fullmånen
uppsteg deröfver, höljd i molnslöja, och tycktes, lik en
rädd vestal, fly för den underjordiska Gudens lågor,
hvilkas sken blef rödare allt som månen framstod i sin milda
glans. Äter och åter måste jag lemna min säng under
natten för att från min balkong betrakta de kämpande
ljusen, Lokes, som färgade himmelen röd under det döfva,
åsklika buller ljödo ur hans underjordiska rike, och
månens, som allt mer beherrskade rymden. Nattens stillhet
tycktes slutligen insöfva båda. Månen skred fram i en
bädd af moln och elden i Vesuvius tycktes brinna sömnigt.
Morgonen var mulen, men dagen har blifvit klar och varm,
och under kommande natt torde jag få på nära håll
betrakta Hans glödande Majestät. Ofantliga rökmassor
uppstiga ur hans gap och lägra sig öfver hela bergs-sträckan
till venster om Neapels hamn, höjderna af Torre del Greco,
Sorrento och Castella-Mare. Jag har ett behagligt hem vid
Kiviera di Chiaja. Framför det, emellan kajen och hafvet,
sträcker sig den sköna parklika promenaden Villa Iteale;
utanför denna är hamnen, den stora berömda, omfattad af
Pozzuoli och Pompeji kuster. Den förra är krönt af villor
och parker, på den venstra thronar Vesuvius. Hafvet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
